SD mörkar Almqvist verkliga arbete

Den 14 november, för 1,5 månader sedan, publicerade tidningen Expressen en film från juni 2010, alltså före det riksdagsval som gav Sverigedemokraterna 20 av 349 platser i rikets högsta beslutande instans.

I filmen uttryckte sig dåvarande pressekreteraren till partiledaren Jimmie Åkesson, och ordföranden i ungdomsförbundet SDU, mycket nedsättande om personer han mötte efter en sen juninatt på krogen. ”Babbe” och ”hora” var några av invektiven.

Sedan dess har det pågått en slags tvekamp mellan Erik Almqvist och partiledningen. Det har framgått att partiledare Åkesson tycker att Almqvist ska lämna riksdagen. Och att Almqvist funderar.

I söndags sade Almqvist att han inte bara lämnar riksdagen utan också Sverigedemokraterna som medlem. Samtidigt meddelade han via Twitter att den som trodde att han, eller hon, blivit av med honom hade misstagit sig.

Det är på ytan en korrekt beskrivning av verkligheten. Men även på djupet.

Almqvist ska via sitt bolag bistå Sverigedemokraterna med experthjälp för partiets kommande satsningar på webben. Både rörlig bild och skriven webb. Hans förlust av riksdagsarvodet på 58 300 kronor i månaden ska kompenseras med ersättningar för uppdrag för partiet.

Partiledningens officiella avståndstagande är alltså en chimär. Erik Almqvist ska i fortsättningen bistå Sverigedemokraterna med det som är deras främsta styrka, en alternativ nyhetsförmedling utan några krav på sanningshalt eller relevans.

Almqvist ska sköta det och i denna viktiga uppgift har han partiledningens förtroende, oavsett järnrör på stan. På något annat sätt går det inte att tolka gårdagens besked från både SD-ledning och Erik Almqvist själv. Erik Almqvists avsked från partitoppen är en dimridå.

Särskilt märkligt är det i ett parti där partiledaren har deklarerat nolltolerans mot rasism. Almqvist står definitivt i praktiskt handling vid sidan av den officiella linjen. Men ska ändå sköta propagandaapparaten. Konstig, för att uttryckta sig milt.

Konstig är också skillnaden i behandling mellan Kent Ekeroth och Almqvist. Ekeroth filmade hela järnrörsincidenten men rapporterade uppenbarligen inte till partiledningen. Han har sin riksdagsplats ohotad kvar. Vilka hållhakar har han på SD-ledningen som Almqvist inte har?

Frågorna hopar sig.

Lena Melin Aftonbladet.se

Miljöpartiet riktar stark kritik mot regeringen

Regeringen krattar manegen för Sverigedemokraterna.

Det säger Miljöpartiets språkrör Åsa Romson och Gustaf Fridolin – som riktar skarp kritik mot Fredrik Reinfeldt och Jan Björklund.

– Att skylla lite av arbetslösheten på invandring tycker jag både är osakligt och osmakligt, säger Romson till DN.

MP:s språkrör anklagar statsminister Fredrik Reinfeldt (M) och vice statsminister Jan Björklund (FP) för vara ansvarslösa genom deras spridning av felaktiga påståenden om invandrare.

– Genom att skylla arbetslöshet och sjunkande skolresultat på invandring, helt utan stöd i statistiken, så krattar man manegen för partier som vill sätta människa mot människa. Det är ansvarslöst, säger Gustaf Fridolin till Dagens Nyheter.

Trots att Miljöpartiet samarbetar med regeringen i migrationspolitiken för att stoppa SD:s inflytande riktar språkrören hård kritik mot Reinfeldt och Björklund. De anser att deras uttalanden förstärker den bild Sverigedemokraterna målar upp och kallar det osakligt att skylla arbetslöshet på invandrare, skriver DN.

I Aftonbladet/ United Minds senaste väljarundersökning är SD Sveriges tredje största parti och Gustaf Fridolin menar att vilket parti som har den platsen efter nästa val blir avgörande för migrationsdebatten i Sverige.

Språkrören oroas över utvecklingen och räds att regeringen i framtiden kan komma att samarbeta med Sverigedemokraterna om partiets opinionssiffror fortsätter stiga.

– Det är klart att man är orolig för det när SD börjar bli behandlat som ett vanligt parti. Det är en minoritetsregering och de är beroende av stöd, säger Romson.

Miljöpartiets språkrör har båda varit föräldralediga sedan början av november men när Gustaf Fridolin är tillbaka i arbete från årskiftet vill han profilera MP som en motpol till Sverigedemokraterna i kampen om att bli landets tredje största parti, skriver DN.

Källa: Aftonbladet.se/ Niklas Eriksson


I DN tillbakavisar Romson,  Löfvens påståenden om att ”det var fel att öppna upp” gränserna för fler arbetskraftsinvanmdrare från länder utanför EU.

– Utmaningen för högutbildade handlar om att ha en öppen och rättvis svensk arbetsmarknad. Det är snarare ett symtom på att vi fortfarande har diskrimineringsproblem på svensk arbetsmarknad, säger Romson.

Exporten hämmar jobben



Det finns en hittills outforskad väg för att minska arbetslösheten. Visste ni att en vapenindustri som ställer om till mer av civil tillverkning innebär att det också ger fler arbetstillfällen?

En brittisk studie med fokus på Storbritannien visar att enbart en halvering av vapenexporten skulle generera nästan 40 procent fler jobb, bara inom den kommande femårsperioden. Jag tror det finns mycket i en sådan omställning att undersöka för såväl en regering och en opposition som är måna om de svenska jobben och en bättre värld.

I dagsläget arbetar omkring 20 000 personer inom vapenindustrin. Det är personer med god utbildning och högt teknologiskt kunnande som skulle komma väl till nytta i en civil omställning. Jag tror tyvärr att den politiska prioriteringen i att främja vapenexport hindrar samhällsekonomin i välutvecklade länder som Sverige, då den binder fast resurser och kompetenser som skulle kunnat användas till annat, och i fattiga länder genom att den hindrar investeringar i till exempel hälsa och utbildning för den egna befolkningen.

Trenden är oroväckande tydlig. Vapenexporten ökar för varje år. Sverige är i dag världens nionde största vapenexportör och världens största räknat per person.

Att minska vapenexporten skulle alltså kunna bli till en affär vi skulle tjäna på både i Sverige och globalt sett. För det är ju inte bara frågan om antal arbetstillfällen. För många av oss, hoppas jag, är det också frågan om vilken värld vi vill leva i. Tänk då om det går att kombinera möjligheten att säkra fler arbetstillfällen och samtidigt verka för främjandet av fred, nedrustning och mänskliga rättigheter globalt?

Opinionsundersökningar har flera gånger gett liknande resultat när frågan ställts vad befolkningen tycker om vapenexporten. Många är negativa till den generellt. 8 av 10 vill inte att Sverige ska beväpna diktaturer. Ungefär lika många tycker det är fel med vapenexport till krigförande länder. Ett första steg skulle alltså kunna vara att stoppa vapenexporten till krig och diktaturer. Sverige har allt att vinna på att inleda en omställning av vapenindustrin och vapenexporten, både politiskt och ekonomiskt.

Det finns inte något som talar för att Sverige genom vapenexporten till krig och diktaturer skapar mer säkerhet varken för oss själva eller för de som lever i länder plågade av krig och förtryck. Ja, kanske förutom för skjutglada krigsherrar och tyranner som är tillfreds så länge Sverige kan tänka sig fortsätta stödet till deras regimer. Bara som ett exempel kan vi sorgligt nog konstatera att sedan 2007 har Sveriges vapenexport till diktaturer ökat med 450 procent. Radarövervakningssystem, pansarrobotar och stridsflyg är exempel på krigsmateriel Sverige satt i händerna på förtryckare.

Mänskligheten står inför många stora och svårlösta utmaningar: förutom att minska de väpnade konflikterna, även bekämpa fattigdomen och klimatförändringarna. Inga av dessa problem är något som går att lösa med vapenexport. Sverige kan och bör göra ett aktivt val och att investera i en bättre, fredligare och ekonomiskt hållbar framtid istället för att bädda för nya krig och förtryck.

Den globala vapenhandeln omsätter miljardbelopp varje år och Sverige är en del av denna så länge vi fortsätter satsa så omfattande på stöd till vapenindustrin och vapenexporten.

Jag hoppas att såväl regering som opposition vågar tänka nytt och påbörja en undersökning om hur Sverige skulle kunna ställa om sin vapenindustri till civil tillverkning och istället gynna en bättre framtid. Det skulle ge såväl fler arbetstillfällen i Sverige som bidra till fred och mänskliga rättigheter i andra länder. Det kan det väl inte vara så många som skulle ha något emot?

Anna Ek, ordförande, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Visa fler inlägg