Alliansen försöker greppa tag i livlinor

För att vänd opinionsbilden så försöker nu Alliansen famlar efter halmstrån. Det gör man genom att spela på den rädsla om att Ryssland kommer att anfalla Sverige och Finland.

Alliansens förslag är att stärka försvaret enligt följande bild. Något som visar det absurda i detta. Vinner Alliansen valet så kommer knappast deras stärkta försvar minska riskerna på att Ryssland anfaller. Snarare tvärtom, för om vi spänner musklerna kan ni lita på att Ryssen också gör det. Risken för att vi skulle bli anfallna av Ryssland är väldigt liten. Orsaken till det är att Sverige har Nato precis bakom husknuten, NATO medlemmen Norge. Nato blir tvingad att agera om Sverige och Finland skulle bli anfallna. Särskilt då dessa båda nationer är medlemmar i EU, där flera Nato länder finns repressenterade. Sverige skulle få stöd ganska omgående om ett sådant anfall ens skulle komma på tal. USA skulle aldrig våga låta Ryssland få det spelrummet. Därför är det bättre att lägga ned försvaret och i sådana fall bara satsa på hemvärnet.

Alliansens försvarspolitik är bara enligt mig och många andra ett sätt att greppa tag i halmstrån för att rädda sitt ansikte inför valet 2014.

Vem startar egentligen krig?

 
Jag blev lite bestört när jag hörde personer på allvar mena att männen är mer krigiska än kvinnor. Detta är visserligen min personliga åsikt och min filosofiska granskning av detta problem. Jag tror nämligen inte att männen startar mer krig än kvinnor. Skillnaden är bara att kvinnor är mer manipulerande och håller sig dolt i bakgrunden. Historien är fylld av kvinnor som orsakade krig och därför tror jag kvinnorna är lika farliga som männen då det gäller att föra krig och att leda länder.

Det är också därför jag är feminist, jag är för lika rättigheter och att vi människor måste lära oss av historien. Samtidigt kanske helt enkelt göra som man gör i Miljöpartiet de Gröna. Två ledare som samregerar och leder landet. Genom att fler är involverade så kan man minska krigen. Men jag tror det är fel att bara peka ut en viss grupp av människor som för krig eller hetsar till krig. Det är enligt mig ganska fel att sätta en grupp på en plats och mena att det är bara den gruppens fel.

Vad ligger till grund för mina påståenden?
Historien i modern tappning har inte haft många kvinnliga ledare. Men om man går tillbaka i historien så kan man hitta flera ledare som faktiskt var kvinnor.

Hur fredliga var dessa?
Jean De Arc? Ledde en hel armé i krig för att hon sade sig fått en inlevelse från Gud att föra krig för hans räkning. Hon var effektiv och skicklig i krig och imponerade till och med på kungen som gav henne flera uppdrag.

Hon dödades slutligen som en häxa i England. Var hon en fredlig flicka? Knappast. Hon hade ingen riktig utbildning och hon var som det sägs riktigt brutal i sin krigföring.

Fastrada var en annan kvinna som förde krig mot Frankrike på ett våldsamt sätt.

I modern tid har man kunnat läsa en hel del om kvinnor som styckar barn och har dem i frysarna, eller mördat sin pojkvän. Detta är lika mycket vardagsmat som att en man mördar en kvinna. Dessutom finns det ett mörkertal som ingen riktigt vet hur stor den är, där kvinnor misshandlar männen. Varför syns inte dessa i statistiken? Kanske beror det på att männen skäms över att bli misshandlade av just kvinnorna? Nu säger jag inte att det är så... bara att det kan vara så. 

Det enda som man kan förstå är att kvinnorna under modern tid inte haft lika mycket tid att styra ett land som männen. Vilket för mig, skapar en skev bild av att mannen är mer krigisk än kvinnan. Det är inte säkert att kvinnan hade varit mer fredligare om man hade kunnat jämföra båda grupper mot varandra över en lika lång tid. Men det är något som man inte kan veta då kvinnan inte har haft den möjligheten.
 
Vill också passa på att nämna några exempel ytterligare:
I Afrika bildades en kvinnlig armé på 6000 personer från Benin och anföll Franska armén under 1600 talet. I över 200 år spred denna gerillagrupp skräck i Afrika. Det var också vanligt att under medeltiden att drottningar förde krig precis lika hänsynslöst som männen.
 
Sedan kan man också plocka fram den berömda grekiska Amasonerna som var ett krigiskt kvinnosläkte under Greklands storhetstid.

Visserligen startade till exempel inte Margret Thatcher kriget på Falklandsöarna men hon satte sig inte ned och förhandlade med Argentina på ett fredligt vis. Hon skickade trupper och gjorde det med lika stor pondus som om hon hade varit en man.

Vem startar då krig? Människan startar krig. Spelar ingen roll om vi är män eller kvinnor. Man ska heller inte peka på männen eller kvinnorna att det är deras fel. Det är ledarens fel oavsett om det är en man eller kvinna.

Vad vill jag ha sagt med detta inlägg?
Att vi kanske borde vara försiktiga med hur vi uttrycker oss och begrunda vilka åsikter vi har innan vi berättar om dem. Jag vill säga att det är ingen skillnad på könet då det handlar om krigföring. Det finns kvinnor som kan vara fruktansvärda då det gäller mobbning eller krigföring. Det finns män som kan vara fruktansvärda på samma sätt. Man får heller inte glömma av det faktum att många män har startat krig i det förgångna genom att en kvinna har funnits där och styrt händelserna.

Problemet är inte en specifik grupp, problemet sitter hos individen. Visst kan man hävda att männen krigar mer, men kan det bero på att männens gener är annorlunda? Jag är visserligen ingen forskare. Men jag tror att om människan får mat för dagen, en trygg miljö och ett värdigt liv så skulle krigen minska ordentligt. Tittar man på social otrygghet, dåligt självförtroende och mycket mer så kan detta vara en orsak till att man startar krig. Om nu männen startar krigen i större utsträckning, kan det då inte betyda att männen har det tuffare än kvinnorna, bara för att det förväntas mer av dem? Kanske är det vårt samhälle som borde ses över?
 
Det handlar inte om gener, det handlar om orsaker som är så mycket större än könsfrågan. Däremot så kan man se vilka skillnader som mobbning utförs på beroende på om det är en kvinna som mobbar eller en man som gör det. Då en kvinna mobbar så gör hon det genom Psykisk mobbning, hon pratar bakom offrets rygg, skvallrar om personen och pratar nedsättande om offret. Då en man mobbar så gör han det genom fysisk mobbning. Börjar slåss eller bråka. Här kanske man kan dra liknelser mellan krigföringens former. Någon kanske pekar på detta med att en kille hellre slåss med knytnävarna och att det bevisar sitt påstående. Men det finns också en annan typ av krigföring, det som kallas kallt krig eller propaganda krig. Något som då kunde passa in på kvinnorna. Propaganda krig leder oftast till väpnade konflikter och då kan man bara inse det faktum att krigföring behöver inte bara startas av män utan att kvinnorna kan vara lika farliga som männen i denna fråga.

Jag blev under min ungdom mobbad av både flickor och pojkar. Skillnaden mellan dessa båda grupper var ganska skrämmande. Pojkarna slog på mig, flickorna pratade bakom min rygg och lyckades plocka sönder mitt självförtroende.

Mobbning är en form av krigföring mellan "Vanliga människor".
Mobbning har skördat många dödsoffer. Jag själv utstod tre hela år av denna mobbning. Killarna döpte mig i toaletten och tjejerna skrattade åt mig. Några tjejer betalade till och med en kille att slå mig. Därefter under detta slagsmål stod de och hejade på.

Under dessa tre år som slutade med att jag hamnade på sjukhus beslöt jag mig att inte tro så gott om varken pojkar eller flickor. Det tog flera år innan jag verkligen kunde hitta tillbaka till mig själv igen. Några av mina vänner som jag hade då (som gick på samma skola) finns inte idag.

Vi måste lära oss att lära oss utav det förgångna, varför ska du och jag döma andra för vad de gör? Har vi inte nog med våra egna problem? Kan vi inte lära oss av deras misstag och försöka kämpa för att skapa en bättre värld? Måste vårt fokus alltid läggas på en annan grupp? Främlingsfientligheten fungerar så. Bara för att det finns lite brottslighet på någon specifik plats så måste vi alltid anta att det är invandrarnas eller flyktingarnas fel. Vad hjälper det att skylla på någon annan? Kommer vi då framåt och utvecklas av det resonemanget? Knappast, det låter för mig mycket illa att säga att det är en viss grupps fel istället för att se möjligheterna om hur vi kan ändra och hjälpa varandra.

Det kan faktiskt finnas en orsak varför någon agerar på ett visst sätt. När jag som mobboffer fick förslaget att polisanmäla dessa som mobbade mig svarade jag och min mamma att vi inte ville det. Var det fel att inte polisanmäla? Skulle det hjälpa mig på något vis? Skadan var ju redan skedd. Skulle jag må bättre av att veta att personerna som egentligen led skulle lida ännu mer? Jag såg det precis som min mamma. Man måste visa vägen, man måste ta första steget att visa generositet och förståelse. Hjälpa genom att öppna en ny dörr. Personerna skulle troligen bli värre brottslingar om de blev straffade. De behövde hjälp, psykologiskt stöd och bistånd att bearbeta sina egna problem. De behövde hitta sig själva och inte formas.

Man måste granska varje individ för att se vad som orsakar ett krig. Det kan finnas konflikter långt ned i jordens mitt som kan bottna till konflikterna. Det kan också handla om psykologiska problem, utanförskap och brist på uppmärksamhet.

Frågan är om vi ska älta i det förgångna eller om vi ska resa oss upp och hjälpa folk till rätta. Visa att det går att gå i bräschen för att visa medmänsklighet.
Visa fler inlägg