Sverige behöver en bättre insatsstyrka mot katastrofer

Jag har länge haft den uppfattningen att Sverige har haft problem med kommande katastrofer. Främst genom miljöförstöring. Då jag var yngre bodde jag i Töreboda kommun, bodde i skogen och nära till naturen. Vid ett tillfälle så drabbades ett mindre område utav en skogsbrand. Den räddningstjänst som skickades ut för att släcka var först två brandbilar och en ambulans. För att därefter kontrollera att elden var släckt kom en kvinna, utan telefon eller utrustning på cykel!! Ni läste rätt, hon kom på cykel. Hade det tagit fyr på nytt hade hon blivit tvingad att cykla till närmaste hus som låg ett par kilometer från platsen för att låna telefon.

Detta var någon gång på nittiotalet. Idag hade man garanterad lyckats med att släcka elden som nu har inträffat. Självklart skulle man ha haft mer utrustning för en sådan här katastrof.

Det vore idioti att inte inse det allvarliga i det som inträffat. Sverige behöver ett bra system för att sådana här katastrofer ska kunna undvikas i framtiden. Och när det inte går att undvika detta måste det finnas utrustning som tar hand om situationen utan att människoliv går till spillo.

Hade Sverige haft kvar sitt system med inkallade soldater skulle Sverige varit bättre rustade mot yttre fiender men också mot inre. Ett sådant försvar som avskaffades var unikt för vårt land och nu består armén av giriga legoknektar som väntar på att nästa lön ska komma. Dessutom innebär systemet indirekt en öppen dörr mot ett NATO.

Det är därför dags att man inser sitt misstag, Sverige klarar visst av att förbättra sitt försvar både mot eldinfernon och mot fiender som kan tänkas knacka på vår dörr. Hade till exempel eldsvådan varit en grupp fiende soldater så skulle Sverige ganska omgående falla. Ett starkt försvar mot en yttre fiende skulle vara en bra väg att gå även då vi bekämpar inre katastrofer som eldinfernos, stormar eller oväder.

Sveriges försvar var uppbyggd på Försvar, med Stridsvagn 103 (S) vars unika egenskaper inte längre står att hitta bland dagens moderna samhälle. Den stridsvagnen saknade ett övre torn och gjorde den samtidigt omöjlig att upptäcka i våra skogar. Hemvärnet bantades ned till nästan ingenting. Att nu också bombplan från andra länder nästan ostraffat kan passera svenskt territorium och att danska och norska stridsplan måste gå in för att mota bort dem är för mig en stor gåta. Vanligen hör vi hur JAS passerar i hög hastighet våra huvuden men då hotet närmar sig gömmer man sig och vill inte träffa på besökaren.

Är det konstigt att folk reagerar? Kanske vore bra om vi i Sverige istället för att utveckla offensiva vapen började tänka på försvaret? Istället för att skicka trupper till andra länder se till att trupperna stannar kvar och vakar över katastrofer som kan inträffa i vårt hemland?

Sverige behöver en ny regering där försvaret både mot kommande katastrofer och fiender faktiskt byggs upp istället för rivs ned. Vi kan inte sitta och tänka: "Det händer aldrig oss något ändå!" Förr eller senare kommer det att inträffa något stort i lilla Sverige. Kanske ett kärnkraftverk som exploderar? Ett ryskt stridsplan "råkar" släppa en bomb? Eller en stor översvämning eller brand? Sverige måste agera. Försvaret ska finnas till hands oavsett om det handlar om att mota bort några skumma typer med krigsmateriell eller en naturkatastrof. Hade hemvärnet och militären varit som den en gång varit skulle man säkert löst problemen inom kort. Men det slapphänta system vi har idag är det bara ett under att vi inte ännu drabbats av en stor katastrof som lett till flera människors död.

Kanada har bra erfarenheter av just katastrofer. Sverige bör då ta reda på vad som behövs för att skapa säkerhet i vårt land.
Vi bör också lägga mer fokus på att avskaffa de riskföremål som kan leda till en större katastrof. Därför bör vi också lägga mer forskning på alternativa energilösningar och bygga upp vårt gamla försvar så att den kan verka både i fredstid som krigstid.

Det handlar om att tänka långsiktigt och hållbart. Det är en katastrof att man inte gjort något eller insett något förrän nu. Denna väckarklocka bör påminna oss att vi inte är opåverkbar mot katastrofer. Vi måste inse att vi inte är untouchable utan vi är sårbara.

Centerns svek mot ekobönder

Trots rekordstor efterfrågan på ekomat motarbetar Annie Lööf jordbrukets omställning till ekologisk produktion, skriver Åsa Romson.

Fler och fler svenskar vill köpa ekologiskt. Första halvåret 2014 steg försäljningen med 30 procent. Allt fler skolor, äldreboenden och kommuner väljer ekologiskt när man upphandlar livsmedel. Samtidigt vill allt fler bönder gå över till ekologiskt jordbruk.

Det är lätt att förstå varför. Konsumenter har blivit mer kvalitetsmedvetna efter hästköttskandalen, antibiotikagrisarna och en allmänt ökat intresse för mat. När vi skickar iväg våra barn till skolan eller förskolan så vill vi vara säkra på att den mat de får i sig är god, näringsrik och fri från gifter. Vi vill också att maten ska ha producerats på ett schysst sätt, att djuren behandlats bra och att mat inte i onödan skickas runt över hela kontinenten innan de säljs i Sverige.

Mer ekologisk mat ger också fler jobb inom jordbruket och på landsbygden. Svenskt jordbruk kan inte konkurrera genom att pressa ner priserna på bekostnad av kvaliteten, utan snarare genom att erbjuda högsta kvalitet. Konsumenter efterfrågar i dag mat som både är närodlad och giftfri, därför behöver den ekologiska produktionen öka i hela landet.

Men samtidigt som konsumenter, kommunpolitiker och bönder runt om i landet vill ha mer ekologiskt ser vi hur alliansregeringen sedan tillträdet 2006 systematiskt motarbetat denna trend. Särskilt tydligt är motståndet från Centerpartiet, som varit huvudansvariga för jordbruks-, närings- och miljöfrågorna. Sedan 2006 har regeringen:
Tagit bort målet om ökad andel jordbruksareal med ekologisk produktion och dragit in det omställningsstöd för detta som fanns tidigare.

Skurit ner stödet till jordbrukets miljöarbete inom landsbygdsprogrammet med 371 miljoner kronor.
Tagit bort skatten på konstgödsel vilket gjort det billigare att släppa ut kadmium och kväve på åkern.
Lagt ner miljöstyrningsrådet, som var den myndighet som hjälpte kommuner att ställa krav på till exempel mer ekologiskt när man upphandlar mat till skolor och äldreboenden.

Detta har gjort att omställningen till ekologisk produktion avstannat under Alliansregeringen och att de svenska jordbrukarna nu har svårare att dra nytta av den ökande ekomatförsäljningen. Det blir svårare för den konsument som vill välja både svenskt och ekologiskt.

Allianspolitiker har en öppet negativ inställning till ekologiskt jordbruk och Centern går i bräschen för det. Centerpartiets riksdagsledamot Staffan Danielsson hävdar till exempel att mer ekologisk produktion skulle "slå ut stora delar av det svenska jordbruket". Mats Green, Moderat kommunalråd i Jönköping, kallar ekologiskt för "politiskt korrekt dravel" och jordbruksminister Eskil Erlandsson säger att han struntar i om maten är ekologisk eller inte.

Det här är sorgligt. Utvecklingen mot ett hållbart jordbruk drivs i dag framåt av konsumenter, bönder och enskilda samtidigt som regeringen tittar på.
Man kan tycka att Centerpartiet, som säger sig stå på jordbrukarnas sida, skulle driva på en utveckling mot ett mer miljömässigt hållbart jordbruk. Men det är tvärtom centern som verkar vara den största bromsklossen mot ekologiskt i regeringen.

Miljöpartiet vill att det ska finnas tydligt stöd för de jordbrukare som vill lägga om sin produktion till ekologisk, vi vill återinföra skatten på konstgödsel vars intäkter går till miljöarbete inom jordbruket och hjälpa kommuner att köpa in ekologisk mat till skolor och äldreboenden. Vi vill ha ett jordbruk där utsläppen är mindre och där jobben är fler.

När Annie Lööf sommartalar i Nacka i dag borde hon förklara för svenska folket varför hon och Centerpartiet under åtta år har motarbetat ekologisk mat, och om hon tänker fortsätta med det efter valet den 14 september.

Åsa Romson
Språkrör för Miljöpartiet
Källa: Expressen.se
Visa fler inlägg