Intressant artikel från en liberal tidning

Snubblade över en artikel i dag angående Miljö och politik. Det var Expressen som lade ut den och det var dessutom något som ledaren i tidningen hade plockat fram.
 
"

I februari 2013 skrev miljöminister Lena Ek (C) en artikel på DN Debatt om hur viktigt det är att priset på utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem hålls uppe: "Nuvarande pris på utsläppsrätter är för lågt" för att driva på en hållbar utveckling inom EU, skrev hon.

Ett sätt att höja priset är att medlemsländerna skrotar sina överskott av utsläppsrätter - som har uppstått genom gott miljöarbete på hemmaplan - i stället för att sälja dem. Men en kort tid efter Eks debattartikel beslutade regeringen att sälja svenska utsläppsrätter motsvarande 1,3 miljoner ton koldioxid. På så vis fick Anders Borg in 38 futtiga miljoner kronor till statskassan.

Miljöminister Lena Ek hade mycket svårt att förklara det gröna i denna manöver när hon frågades ut av Jens Holm (V) i riksdagen i torsdags. Hon skyllde på att regeringen hade lovat "den handlande sektorn" dessa utsläppsrätter och att man måste "honorera" sitt löfte. Men Riksrevisionen, som nyligen granskat frågan, uppger för SvD att man inte hört ett ord om att regeringen skulle vara tvingad att sälja utsläppsrätterna. Och miljödepartementet fick faktagranska revisionsrapporten innan den gick i tryck.

Pinsamt, för att uttrycka det milt.

Moderaterna och Centern har bråkat förr om vilken politik Sverige ska föra i utsläppshandelsfrågor. Man kan misstänka att det har bråkats även här, och att Centern har fått lägga sig.

Centerpartiet brukar få lägga sig när miljö står mot andra politiska intressen. Ibland lägger man sig alldeles frivilligt. Centern är ju i grunden ett jordbruks- och landsbygdsparti. Och man basar över näringsdepartementet. När jordbruks-, landsbygds- och jobbhänsyn ska vägas mot miljöhänsyn, får ofta miljön stryka på foten.

Sålunda tog landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) bort kadmiumskatten på konstgödsel för böndernas skull och stöder en liten fiskeindustri genom att tillåta fisk som har så höga halter av dioxin att den inte får exporteras till andra EU-länder. Och samtidigt som Centern säger sig ha visionen ett fossilfritt Sverige "om en generation" - en målbild så luddig som någon - propagerar partiledare Annie Lööf mot kilometerskatt för tunga fordon

Centern är inte trovärdigt som miljöparti. Och det är märkligt att alliansen inte inser att dess låga förtroende i gröna frågor är ett problem. Inte minst bland människor mitt i livet, mitt i storstaden. Det är människor som oroar sig över klimatet, som vill ha bra luft på gator och torg och mer cyklar än bilar.

Dessa människor har svårt att hitta ett miljöparti till höger om Miljöpartiet.

Ledaren i Expressen.se"

 

Björklunds förslag skapar passiva elever

Jag lämnade min dotter på förskolan och visste, som jag alltid vet, att hon skulle vara trygg med de kompetenta och engagerade förskollärarna. Att de som vanligt skulle låta henne leka och utvecklas. Fast hon inte än har hunnit fylla tre så har hon bekantat sig med siffrorna, bokstäverna och de geometriska figurerna. Hon kan skilja en cirkel från en fyrkant, och när hon kommer hem är det lika stor chans att hon snor pappas iPad för att spela något av de pedagogiska spel förskollärarna tipsat oss att ladda hem, som det är att hon slår upp en bok och låtsas läsa.

Jag lämnade min dotter och tänkte att den tid är förbi då någon på allvar tror att lek är en sak och lärande en annan. Att bilden av förskolan som något slags förvaring för föräldrarnas skull för alltid förpassats till minnenas kyrkogård.

Men så mötte jag Jan Björklund.

 

Alliansens senaste skolförslag innebär, som alla säkert sett, att förskoleklassen - en av de mest uppskattade delarna av svensk skola dit 96 procent av alla sexåringar frivilligt går för ett lekfullt lärande och en bra förberedelse inför grundskolan - ska avskaffas. I stället ska alla sexåringar in i lågstadiet och, om man lyssnar på utbildnings- ministern, ner bakom bänken och få scheman i handen.

Alliansen backar svensk skola femton år och återinför den skarpa gränsen mellan förskolan och grundskolan, utan förskoleklassen som däremellan ger en bra start och bra övergång.

Det finns ingen forskning som säger att det här skulle göra skol- resultaten bättre. Tvärtom. De internationella erfarenheterna pekar snarare mot att formalisering av lärandet alltför tidigt gör att fler elever tidigt tappar lusten och intresset. I den studie som gjorts av svenska barn konstaterar forskarna att "barn som börjar skolan vid senare ålder lyckas bättre i skolan i alla ämnen utom idrott. Speciellt gäller detta för elever som kommer från familjer där föräldrar har låg utbildning. Elever som är äldre vid skolstart examineras också i större utsträckning från gymnasiet". Detta konstateras i en forskningsöversyn som gjorts på uppdrag av Björklunds egen utredning i frågan.

Sven Persson, professor i pedagogik vid Malmö högskola som gjort översynen, förklarar resultaten med att "barn som tidigt får så kallad formell undervisning lär sig att vara tysta, lyssna och vara passiva och det gynnar inte det fortsatta lärandet i skolan. Om barn lär sig att vara undersökande, att vara aktiva och engagerade så har det stor betydelse för deras fortsatta lärande".

 

Passiva och tysta barn, eller aktiva och engagerade barn - vilka tror du har störst chans att utvecklas till empatiska och ansvarstagande vuxna med plats på en modern och föränderlig arbetsmarknad? Jag är inte säker på att ditt svar är det samma som Björklunds.

Det finns utmaningar i den svenska förskolan. Den största är att barngrupperna växt, och personaltätheten minskat. Sedan alliansen bildade regering 2006 har de stora barngrupperna, med över tjugo barn, blivit 30 procent fler. Minst 113 000 barn började nu efter jul i barngrupper som skolverket tidigare bedömt som för stora. Finns det för lite personal är risken stor att barn inte får den tid de behöver, och att den goda pedagogiken i förskolan inte når varje barn.

Vi ger förskollärare det största ansvar man kan få, att under hela arbetsveckan vara med våra barn merparten av deras vakna timmar. Då måste också förskole-lärarna få tid att göra sitt jobb, en lön som värderar deras gärning och så klart fortbildning.//Expressen.se

 

Regeringens litteraturutredning hade två stora förslag för att öka läsandet och läsförståelsen bland svenska elever. Det ena var bemannade skolbibliotek på alla skolor, det andra läsombud i förskolan. Men båda förslagen har alliansen kastat i papperskorgen.

När man nu gör ett läslyft för lärare stängs aktivt förskollärare ute från satsningen. Likadant har det varit med mattelyftet. Om nu alliansen menar att det är viktigt att små barn tidigt får bekanta sig med läsning och räkning, varför stänger de då ute deras lärare som är experter på små barns lärande - förskollärarna - från fortbildningen?

 

Här borde vi satsa. På att minska barngrupperna i förskolan och ge förskollärare bra förutsättningar att göra sitt jobb. Men det vill inte alliansen. Pengarna som skulle kunna gå till skolan har man gjort av med på skattesänkningar. Så man ger sig på symbolfrågor i stället och låtsas som att sexåringar i skolbänken löser skolans problem. Det finns ett ord för sådan politik, som genomförs helt i strid med forskningen. Det brukar kallas för flum.

Barn ska leka. Så de lär sig.

 

Gustav Fridolin, Språkrör (MP), folkhögskollärare och riksdagsledamot för Göinge, Österlen och Bjäre

Kristdemokraterna håller på att utplånas

I dagarna har vi fått vetskap om att ett nytt parti håller på och bildas: Kristna värdepartiet.

Rörelsen kommer ur ett missnöje med Kristdemokraternas allt mer liberala och "urvattnade” profil. Den främsta frågan för Kristna värdepartiet tycks vara att förbjuda aborter. Utöver detta är mycket i linje med Kristdemokraternas betoning på familjen och ett minskat statligt inblandande i individens liv.

Sannolikt finns ingen större grogrund för den här typen av parti i Sverige i dag.

Abort är en laddad fråga men inte en som svenska väljare lägger sin röst på basis av, i nationella val, eller där vi vill ha ett förbud för den delen. Men Kristna värdepartiet är alltjämt intressant. I sin utmaning av Kristdemokraterna.

Kristdemokraterna bildades år 1964 som en reaktion på det allt mer sekulära samhälle Sverige utvecklades till. En central fråga för partiet var värnandet om kristendomsundervisning i skolan. När partiet bildades beskrev man sig som varandes varken borgerligt eller socialistiskt. År 1991 lyckades partiet komma in i riksdagen av egen maskin. Under de kommande åren etablerade man sig i svensk politik och i valet 1998 röstade 11,7 procent av svenska folket på KD.

En väsentlig förklaring till partiets framgångar var partiledaren Alf Svensson. Med Svensson var det tydligt vad partiet stod för: kristna värden som betonar familjen och de äldre.

Under åren med Göran Hägglund och allianssamarbetet stämmer det, som Kristna värdepartiet säger: Kristdemokraternas profil har ”urvattnats”. Sakta men säkert har partiet frivilligt eller ofrivilligt kompromissat bort sina hjärtefrågor. Det har handlat om till exempel samkönade äktenskap, rätten för ensamstående att inseminera och en allmän nedtoning av abortfrågan.

Ett tag öppnade Hägglund till och med för avskaffande av vårdnadsbidraget, men där gick gränsen för det egna partiet och det hela stannade vid en idé.

 

Hägglunds uppgift har inte varit enkel. För att få regera krävs kompromisser. Och eftersom alliansregeringen har en tydlig liberal profil så smärtar det extra mycket för ett värdekonservativt parti att göra avkall.

För några år sedan fick delar av partiet nog och ville byta Hägglund mot Odell i en öppen strid. Vi vet hur det gick och Hägglunds mandat har sedan dess sannolikt varit att lyfta fram partiets särtecken i alliansen. Men inte mycket av detta har vi sett.

Visst, det är mindre prat om att partiet ska vara någon slags liberal ”gränspolis” för politikens involvering i människors liv. En viss ökad betoning av familjen har hörts.

Av opinionsmätningar att döma tycks väljarna måttligt entusiastiska. Och för partiets kärnväljare är det inte heller tillräckligt. Istället tar man nu saken i egna händer och bildar ett äkta kristet parti. Inte ett urvattnat liberalt alternativ som vill göra allt för att få regera.

 

Även om Kristna värdepartiet inte når riksdagen så riskerar Kristdemokraterna nu att utplånas på allvar, av två skäl: Dels den egna profillösheten och liberala anpassningen, dels ett nytt mer hårdkokt värdeparti.

Utmaningen för Hägglund och kompani handlar om hur man ska lyckas ta loven av värdepartiet men samtidigt hålla sig vän i alliansen. Jag avundas honom inte uppgiften att lösa den ekvationen.

Jenny Madestam/expressen.se

Visa fler inlägg