Massiv kritik mot någon som bryr sig

Att någon reagerar kraftigt över hur det ser ut i området kring Medelhavet verkar ha blivit en flopp.

Åsa Romson tog i kanske för mycket i sitt uttalande och givetvis är det hennes sätt att framföra problematiken. Jag skulle givetvis aldrig sagt exakt detta inför media men jag delar fortfarande åsikten om att vi står lika passiva inför problemet precis som vi gjorde under Andra Världskriget och förföljelsen av alla de oliktänkande människor som förföljelsen riktade sig mot. Här bör vi kanske alla fundera på vad vi håller på med.

Sedan bör man givetvis inte likna situationen med Auschwitz eller något koncentrationsläger. Givetvis om jag hade suttit i den situationen inför media så kanske jag inte dragit till med koncentrationsläger. Men jag hade ändå påpekat allvaret i situationen som finns i Medelhavet. Medierna stormar nu precis som ett öppet hav mot Åsa Romson något som jag kanske kan tycka är obefogat.

Åsa Romson brydde sig men lyckades inte säga detta på rätt sätt. Kanske var hon känslomässigt involverad i situationen? Kanske blev hon frustrerad över den passivitet som länder visar mot de som verkligen behöver hjälp?

Jag anser att detta borde bara bevisa för oss alla att vi är människor oavsett om vi är politiker eller vanliga arbetare. Känslor kan styra iväg med oss oavsett vem vi är och vad vi står för. Givetvis borde Åsa tänkt sig för innan hon pratade om koncentrationsläger men grodor har vi alla råkat kasta ur oss ibland. Ta till exempel situationen med Moderaternas ledare: "Att Stockholmare är smartare än lantisar." Till exempel.

Man kan givetvis reagera på den här situationen så som medierna vill att vi ska reagera. Det vill säga frustration och ilska över uttalandet. Men tänk efter, vad tjänar vi på detta? Den siste idioten är inte född än och antagligen kommer vi att gräma oss över ett annat uttalande från någon annan samtidigt som många hyllar män med järnrör som man viftar mot dem som kommer från andra länder.

Vi reagerar kraftigt mot en person som försökte beskriva en fruktansvärd tillvaro i Medelhavet men hyllar politiker med främlingsfientlig inställning. Vad är det som har föranlett till detta?

Är det okej att ha en rasistisk åsikt i vårt land men kan inte acceptera att någon reagerar över orättvisorna?

Jag delar givetvis åsikten om att Koncentrationsläger bör inte förknippas i beskrivningen av det som inträffar i Medelhavet. Jag skulle nog hellre säga att det är ett levande helvete för dem som lider där nere.

Sedan att slå på trummorna och kräva Åsa Romsons avgång för att hon reagerade och gjorde en fadäs mitt under ett debattprogram är lite väl magstarkt. När gjorde du och jag fel senast? Har vi inte någon gång gjort något riktigt dumdristigt och har fått ångra det? Tobleroneaffärer, lantisar är dumma och många andra påståenden som vi i vår vardag tyvärr råkar plocka fram ur den mörka garderoben. Kanske vore bra i sådana fall att vi alla tänkte på vad vi sade och hur vi sade det innan vi kastar skit på andra som faktiskt jobbar för ett bättre samhälle.

Jag är absolut ingen försvarare av sådana här tabbar som sägs. Men jag försöker ändå se mellan raderna. Medierna gottar sig i detta nu eftersom man inte tidigare har haft särskilt mycket att kasta mot Miljöpartiet de gröna. Det är första gången som MP sitter i en riktig regeringsställning.

Jag anser fortfarande att Åsa Romson är ett bra språkrör för Miljöpartiet de gröna. Både Gustav Fridolin och Åsa gör ett kanonbra jobb för att föra fram den gröna politiken.

Per Garthon skrev nyligen följande: "Etablissemanget märker ord istället för att prata om flyktingarnas verklighet".

Visst är det riktigt, visst är det allvarligt. Per Garthon fortsatte i sin debattartikel:

"Men i grunden kanske det gröna språkröret har sett något som de flesta inte vill se – att världen är inne i en process av lavinartat ökande folkomflyttningar som inte visar minsta tecken till att avta. Orsakade av krig, miljökriser, naturkatastrofer eller helt enkelt av samma mänskliga drift efter bättre levnadsförhållanden som en gång drev en miljon svenskar till Amerika."

Jag vill citera artikeln här på bloggen, han skriver nämligen mycket träffande angående situationen i Medelhavet.

"Visst finns det ett inslag av rasism när reaktionen inför afrikanska och asiatiska flyktingar och migranter sällan är den sorts välkomnande som mötte den baltiska människovågen över Östersjön för sjuttio år sedan.

Faktum är ju att Europa, precis som Nordamerika, försöker barrikadera sig mot människoflödet från Syd. Samtidigt finns, trots FN och ett gigantiskt internationellt regelsystem, ingenting som kan tänkas påtagligt dämpa vare sig push- eller pullfaktorerna bakom de nya folkvandringarna.



Väldigt få ser världen som en enhet där mänskligheten står inför överlevnads- och framtidsproblem som bara kan lösas genom globalt samarbete. Snarare syns tecken på ökad nationalism, rasism, egoism och kortsiktighet.

Nej, Medelhavet är inte Auschwitz, inte än.

Men vad händer om Marie Le Pen blir president i Frankrike, nynazister tar över i Tyskland och Jimmie Åkesson blir lika mäktig i Sverige som hans gelikar i Norge, Danmark och Finland? Hur kommer EU då att agera mot flyktingströmmen över Medelhavet?

Jämförelsen med Auschwitz är ett uttalande Åsa Romson aldrig kommer tillåtas glömma, skriver en av alla de otaliga som nu vräker sin galla över en grön vice statsministers ordval i stället för att fördöma den katastrofala verklighet som fick henne att ta i.

Om EU och FN och det globala systemet inte tar sig samman och börjar agera som om alla människor hade lika värde, hur länge tror då alla dagens häcklare det kommer att dröja innan EU:s patrullbåtar börjar skjuta skarpt på flyktingfarkosterna i syfte att sänka dem?

Romson kritiseras för att vara okunnig om historien. Sanningen är tyvärr att hon med sitt drastiska ordval visat en betydligt större insikt om historiens oändliga förmåga att urarta i de vidrigaste katastrofer – typ Auschwitz eller Rwanda eller Srebrenica – medan maktetablissemanget och dess megafoner ägnar sin energi åt att förhåna larmklockor och visselblåsare."

Här anser jag att Per Garthon har rätt. Det är varningsklockor vi ser och även om det inte riktigt stämmer att Medelhavet har blivit Auschwitz ännu så riskerar dödsfallen att stiga till samma proportioner om vi inte gör något åt saken. Faktum är att vi i Europa måste tillsammans agera för att förhindra en flyktingkatastrof.

Jag är för mänskliga rättigheter och anser att alla ska få ha en trygg värld att leva i. Jag köper absolut inte sådana påståenden som att vi redan i dagsläget är överbefolkade eller att dessa människor får skylla sig själva. Dessa flyktingströmmar är ett rop på hjälp. Ska vi visa dem kalla handen?

Jag delar inte åsikten om att koncentrationsläger ska vara den benämning som stämplas på situationen i Medelhavet. Men jag delar heller inte den åsikten om att det är fel att använda kraftuttryck för något som är så tragiskt som detta. Människor dör, medan man i media märker ord och lägger energi på att kasta skit på varandra istället för att fundera ut hur vi kan hjälpa till.

Att hylla främlingsfientliga partier för skickliga debatt-turer och trycka ned demokratiska partier som råkade bli känslomässiga i debatten anser jag är däremot mer osmakligt.

Men det enda jag kan dra för tankar i detta är att medierna spelar de rasistiska partierna rakt i händerna och det ger dem uppåtvindar. Är det inte skrämmande?