Mörker i Paris en orsak till reflektion

Händelsen i Paris har skakat, upprört och fått många att rikta ut sitt hat mot nästan allting som man kan tänka sig. Nyligen fick även Åsa Romson från Miljöpartiet ta emot det då hon skrivit ett twitterinlägg som tolkades fel.
 
Jag blev egentligen inte direkt förvånad över att hatet omedelbart riktades mot en Svensk minister och inte heller att det blev Åsa Romson. Förföljelsen har varit mycket stor på främst Facebook mot henne. Hon har förföljts nästan lika mycket som flyktingar för sina uttalanden.
 
Med andra ord Mobbning finns också även i Sverige. Även om någon säger något dumt är det inte en orsak till mobbning eller smutskastning. Tro mig jag vet, har själv varit ett mobboffer under flera år.
 
Det går inte att prata bort IS inblandning i terrordåden där över 100 tal personer dödades och flera hundra tals skadades. Det går inte att bortse från det faktum att det samhälle vi har är sårbart. Alla diskussioner om NATO medlemskap bleknar i den sorg som många känner vid just denna svåra stund. All smärta går inte att beskriva i ord.
 
Men det är också under sådana här förhållanden vi måste stanna upp och reflektera, vart är vi på väg? Varför sker det och hur kan vi bidra till ett bättre samhälle för alla så att vi kan enas bättre för vårt samhälles och välfärds bästa?
 
Är det att hårdra alla regler, skapa själva liknande barriärer precis så som IS och andra radikala stater gör? Är det att visa att vi faktiskt bryr sig om varandra och att detta är mer viktigare än att visa hat tillbaka?
 
Jag har givetvis blivit kallad naiv och cynisk. Jag har fått ta emot en hel del påståenden om att jag är dum i huvudet. Är det att vara Naiv då man ändå försöker tro positivt om våra liv och människans samexistens? Utan den vad hade vi då kvar? Hat, mer terror och mer död? Om detta är alternativet då är jag en stålt naiv person. Då är jag glad person som trivs med mitt liv och inte låter andra mörka hotfulla saker dra ned mitt humör i dyn.
 
Jag vill leva i en ljus värld där vi kan leva tillsammans. Jag vill tro att det ska fungera och att vi når dit. Jag tänker också på hur många människor lider och de önskar nog samma sak som jag. Ingen vil uppleva en sorg då ens närmaste dör. Ingen vill se en explosion i grannhuset.
 
Frågan är hur vi når till en bättre värld utan att våld splittrar våra samhällen?