Flera funderingar inom politiken

Under den senaste tiden har nu Socialdemokraterna pratat om att eventuellt plocka bort Mp från bostadsministerposten. Enligt Värmländska Folkbladet så säger ledarskribenten följande: "Sverige behöver Miljöpartiet och en radikal grön politik, men den går att bedriva utan att partiet sitter i regeringen. Under Göran Perssons regeringstid hade Miljöpartiet stort inflytande i varje budget. Jag har hört finansministrarna Ringholm och Nuder sucka tungt över besvärliga budgetförhandlingar, men 16 gånger kom S-minoritetsregeringen överens med MP och V utan att det blev någon regeringskris."
 
Här måste jag ändå säga stopp, ja under Göran Perssons tid stödde MP och V Socialdemokraterna, men problemet var att S kunde då med deras hjälp få igenom sin politik. Samtidigt som det var många frågor som MP aldrig fick igenom. Men det handlar om att skaffa sig erfarenheter också, det handlar om att Mp måste få möjlighet att bli ett regeringsdugligt parti och får de inte detta så kommer de aldrig ingå i en regering någonsin. Att partiet precis som Vänsterpartiet kommer bara bli ett parti där man kan på verka lite grann men aldrig mer än så. Att alla förväntar sig att partiet alltid kommer bara stödrösta på vissa partier. Något som kommer att göra att Miljöpartiet tappar sin funktion till slut och förminskas till ingenting. Alla vill vara med och styra någon gång och det är också viktigt att få igenom miljöfrågorna för Miljöpartiet de gröna inte bara att få igenom några få enklare frågor. Det viktiga som Löfvén måste göra nu egentligen är att om han vill lägga beslag på bostadspolitikposten så måste han ge Miljöpartiet de gröna en annan post. Han måste våga lita på Miljöpartiet och ge dem möjligheten att slicka sina sår och repa sig. Nu har det gått ned till botten av sjön, nu kan det bara bli bättre. För Fridolin och Romsons del gäller det att rycka upp sig, göra en intern utredning inom partiet för att se till att andra ministrar som finns inte har några lik gömda i garderoben, därefter måste Miljöpartisterna helt enkelt berätta allt för Löfvén så han också är fullt medveten om vilka om några ens har några lik gömda. Det är viktigt för förtroendet men också för att man ska kunna fortsätta att regera tillsammans.
 
Annie Lööf sade dessutom i en intervju bara några dagar efter Kaplans urtåg ur regeringspolitiken följande: "Ja jag är skadeglad, Mp visar att man inte är ett regeringsdugligt parti!" Stopp Annie Lööf!
 
Var Centerpartiet ett regeringsdugligt parti första gången som de fick ingå i en regering? Har Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna inte genomgått en hel del kriser genom åren? Är detta inte ett typiskt inslag? Littorinaffären, Tobleroneaffären för att nämna bara två händelser som drabbat partierna de senaste åren. Media har också en ökad längtan att leta efter skandaler mot bland annat Miljöpartiet de gröna eftersom partiet aldrig har granskats i sömmarna tidigare på samma sätt. Men Miljöpartiet de gröna är inte däremot infiltrerat av muslimska aktivister eller har en dold agenda så som professorer hävdar. Sanningen är att Miljöpartiet är ett öppet parti, kanske mer öppnare än något annat. Där får alla plats och att någon gör ett tecken i bakgrunden på en bild behöver inte för den sakens skulle innebära att personen är medlem i Grön ungdom eller har någon funktion i partiet. Dessutom kanske en persons personliga åsikter också kan visas i media utan att hela partiet behöver ta ansvar för detta.
 
Jag vet att några kanske anser att Åsa Romson är ett sänke för partiet, men är man ett sänke då man är känslomässig i många uttalanden? Är fåordig, kanske inte verbal och kan alltid uttrycka sig exemplariskt? Jag skulle inte se det riktigt så, snarare bevisar det att man är en människa, att man också accepteras i ett parti och får en viktig position för den kompetens man har. Åsa har en enorm kompetens, kunskap inom miljöfrågor, hon har en gedigen utbildning på sitt CV. Det var av dessa anledningar som Åsa utsågs till Språkrör. Tanken var att Gustav Fridolin var den person som skulle möta media, precis som Maria Wetterstrand var det under sin tid med Peter Eriksson. Visst kanske vi drömmer oss tillbaka till den tid då dessa pjäser var Miljöpartiet de grönas språkrör. Men vi måste också se vilka resurser som Gustav och Åsa ändå är. Att vara ett sänke för sitt parti är för mig i alla fall att agera på ett sådant sätt som hindrar partiets utveckling och hindrar att partiet växer. Ändå så har Miljöpartiet de gröna vuxit ordentligt den senaste tiden, Partiet har dessutom fått platser på flera olika instanser i Sverige. Från Regioner till kommun och landsting och för att inte prata om regeringssammarbete med Socialdemokraterna. Är då Åsa Romson ett sänke för partiet? Hon kanske inte är lika verbal som andra, när hon pressas kanske hon inte riktigt säger orden rätt. Men hon har hjärtat på rätt ställe, vill och kan saker som inte alls har med att prata i media. Det finns ett orspråk som säger följande: Mycket prat och liten verkstad.
 
Åsa Romson kanske inte helst gärna vill prata inför media, hon vill jobba med frågor som driver utvecklingen framåt. Det ska hon ha heder för. Är det inte hon som har sett till att det gått framåt i klimatfrågorna? Är det inte hon som har tillsammans med en kollega drivit så att nya avtal slutits på högre instanser?
 
Att kalla terrordåden "Olyckor" är att förminska skriver tidningarna. Visst det är sant ur ett visst perspektiv. Men se det på ytterligare en dimension innan vi dömmer. Ser vi trafikolyckor som mindre allvarliga än en jordbävning? Om folk dör i båda är det inte lika tragiskt för de anhöriga som upplevt att sina nära och kära dör?
Är det inte en katastrof för dem som upplever att en trafikolycka berövade deras son, bror, syster, mamma, pappa, kusin eller dotter sina liv? Varför ska vi förminska dödsfall överhuvudtaget? Jag tror fortfarande att de som misst sina anhöriga ändå upplever det som en stor katastrof för dem, eller vad tror du?
 
Media har rätt göra granskningar, men man måste också kunna ifråga sätta medias agendor. Faktum är att media är den tredje största maktfaktorn i Sverige. Vi kan ju med rätta ifråga sätta regeringar, kungahuset varför då inte media. Ska detta tystas ned bara för att vi ska få lov till att fortsätta vara kompisar med dem i olika samanhang? Visst vi ska inte uttrycka oss på ett sådant sätt som förstör eller ökar på problematiken mot media. Men att klappa media medhårs eller tiga om kritik när den är befogad anser jag att det är våran fullan rätt.
 
Jag tycker att media ibland gör småsaker till stora jättar, att vissa reportrar ställer ledande frågor till politiker för att förlöjliga andra partiers ledare luktar surt och unket. Men media är inte oberoende, det spelar ingen roll vad de säger, tycker eller hävdar. Media är lika partiska som alla andra och det måste man ta med sig i sina beräkningar.
 
Så vi måste alla ta det som sägs, skrivs, och framställs i media med en nypa salt. Så länge det inte är riktiga nyheter där. För skvaller kan vi ju slänga i soptunnan eller hur?
 
 

Efterverkningarna

Under dagen såg jag en statistik där De rödgröna får massiv kritik och där man menar att flertalet hävdar att De rödgröna i regeringen gör ett dåligt jobb. Cirka 60% samtidigt som man också poängterar att endast 42% av de tillfrågande tror att Alliansen skulle ha gjort ett bättre jobb och att 46% av de tillfrågande tror att Alliansen skulle göra ett sämre jobb. Så ska man hårdra detta så innebär det att ingen i regeringen har förtroende knappt enligt denna undersökning. I en kommentar i media så framkommer det dessutom att Kaplans agerande i stort inte har bidragit till någon förändring alls över lag varken till det positiva eller till det negativa. Så här stod det i tidningen: "Trots den kritik som riktats med Stefan Löfven och regeringen när det gäller hanteringen av Kaplan tycks det inte ha påverkat väljarnas förtroende, varken åt det ena eller andra hållet."

Så de som är negativa och försöker hävda att MP hamnar under riksdagsspärren efter detta får nog läsa statistiken på nytt.

Källa: inizio

Kaplans avgång

Jag vill föra fram några tankar jag har kring Kaplans avgång. För det första vill jag poängtera att jag inte försöker skydda personer, jag menar att gör man fel så ska man också stå för det och ta koncekvenserna av sitt handlande. Men man har sett liknande situationer både då det gällde Mona Sahlin och andra, som fått avgå för smärre fadäser genom åren.

Jag hade givetvis inte förväntat mig att Mehmet Kaplan skulle tvingas avgå och att mediernas fruktansvärda drev skulle leda till detta. För Expressens reportrar var inte särskilt nådiga i sin kritik mot både Löfvén och Kaplan själv. De var inte ute efter att få reda på vad som hade inträffat, de var ute efter Kaplans huvud på ett fat.

Han precis som Åsa Romson har varit föremål för förföljelse och det ser man tydligt i media. SVD och Expressen både medier som har förflutet till liberala politiska koppling tidigare men som i dag hävdar att man är liberalt oberoende eller obundna. Precis som att Aftonbladet är obundet socialistiskt knuten.

Man får inte glömma av att media är partiska hur mycket de än bedyrar motsatsen, för visst blir en artikel färgad av skribenten som skriver orden, allt bygger på hur man placerar orden och hur man skriver eller betonar det som har inträffat. Det räcker med det så är saken klar.

Nu till mina tankar: Jag har träffat Kaplan vid ett flertal tillfällen och uppskattar den glade miljöpartisten mycket. Hela hans personliga liv har han varit en person som tagit avstånd mot extrema åsikter både då det gäller nazism och rasism.

Det får stå givetvis upp till var och en om man tycker om Mehmet eller inte. Men att kasta ut sig en mängd smörja kring honom utan att han får möjlighet att bemöta alla anklagelser anser jag är lågt. Det är samma sak när det gäller angrepp på politiska partier, till exempel krossade rutor eller förtal mot politiska ledare och parti.

Tänk om det hade varit du själv som får stå där och anklagats för olika saker inför media. Hur hade du upplevt det? Det går inte att säga: "Nu är jag inte politiskt aktiv eller sitter inte i regeringen." Kritik kan alla få i olika storlekar och alla kan drabbas någon gång. Det är en sak om någon gör något fruktansvärt hemskt som tillexempel slagit någon med järnrör eller sparkat på någon som låg på marken och bad om hjälp. Men i det här fallet handlar det inte om något sådant utan snarare en middag och några enkla uttalanden som kanske inte var så lämpliga. Vi alla kan säga fel och vi kan alla drabbas av att vi går på en fest utan att veta exakt vilka som kommer på den.

Eller menar vi att vi tycker att politiker ska ha riktigt stenkoll medan vi andra slipper det? Är inte Sverige ett jämställt land där alla ska dömmas lika? Då tycker jag att vi alla i sådana fall borde ta ansvar för festerna som vi åker på och för att slippa stämplas så bör vi inte åka alls. Vi borde därför fråga alla tusentals gäster vad de står för och om någon är terrorist, vi borde ju vara extra försiktiga för vi kan ju alla hamna i tidningen...

Någon skrev på Facebook att man hoppas MP hamnar under riksdagsspärren för detta som inträffade. Att Mijöpartisterna borde skämmas, att vi alla borde ta vårt ansvar för detta som har inträffat. Hur man får ihop partiet med en persons misstag har jag svårt att få ihop. Någon frågade ett par politiker vad som kommer att hända med partiet efter detta och svaret blev:

"Jag tror inte att det behöver ha så stor negativ inverkan för partiet i stort. Däremot tappar vi en skicklig politiker", säger Per Inge Lindén. Stina Bergström är inne på samma linje:
"Det är lite tidigt att säga, men jag bedömer nog inte att partiet ska påverkas nämnvärt. Det blir en tuff uppgift för Per Bolund, som åtminstone tillfälligt får ta över Mehmets ansvarsområden, bostadspolitiken är ju väldigt viktig just nu. Sen är vi inom partiet förstås chockade och sorgsna."

Partiet är givetvis skakat av det som inträffat och många kanske till och med tar medias ord som sanning. Men man måste komma ihåg att Media alltid har en synvinkel och verkligheten kan se något annorlunda ut. Så man bör ta allt som skrivs med en nypa salt.

Det var givetvis ohållbart att Kaplan fortsatte i riksdagen. Men det var också på grund av den häxjakt som media drev mot honom för att sälja tidningar och lösnummer. Vissa tidningar har faktiskt kopplingar än idag till olika politiska element. Det får aldrig glömmas bort.

Media har grävt fram händelser som skedde långt före han blev minister, jag tycker personligen att ingen ska dömmas för gamla olyckor utan dömmas för det man gör just för stunden. Men media har en egen agenda och den visades nu mot just Kaplan.

Samma sak gäller att varje gång Mona Sahlin vill gå ut i media så drar man nästan alltid upp Toblerone affären. Men hur många pratar om Littorinaffären eller andra liknande situationer?

Jag tror inte heller att MP kommer att vika ned sig eller lämna regeringen, det skulle skada både Sverige, partiet och möjligheten att kunna påverka i många frågor. Man skulle dessutom ses som ett opålitligt parti som faktiskt är svagt eftersom man inte kan stå pall när vinden och stormen blåser omkring dem. Därför så kommer Per Bolund även om han är tillfällig tillförordnad Kaplans post att sköta detta jobb bra. Jag tror också att denna post som Kaplan hade kommer att fördelas på liknande sätt, bostadsfrågor kommer fortfarande att gå till MP medan kanske it frågor kommer att fortsätta läggas under Damberg.

Skulle Socialdemokraterna ta ifrån MP denna post (Bostadminsiterposten) tror jag inte MP kommer att godkänna detta inte utan att det kommer bli stormigt. Så jag är ändå trygg med att Per Bolund får ansvaret, det är en bra person som också tar ansvar. Men att hävda att Mehmet Kaplan inte tar ansvar eller har inte gjort sitt jobb anser jag är en lögn i en del av ett drev mot honom. Jag anser att det är faktiskt bättre att låta utredningen göras så att man klart kan förstå vad som har inträffat.


Faktum är att vi inte vet eller känner till alla detaljer och ska vi då döma det som har inträffat genom medias bild? Känns som om man dömer någon ur en annans eller åklagares synvinkel och därmed ger inte den anklagade chansen att berätta sin version av det hela. Är det ett sådant Sverige som vi vill ha? Finns det någon av dem som gastar efter Kaplans huvud som egentligen har djupare motiv? Jag har tyvärr en känsla av att kritiken mot Kaplan också grundas på mer än bara på hans felsteg som han begått för ett antal år sedan. För visst är det underligt att media gräver upp händelser från 2009 (då han inte var minister) lagom till det som inträffade förra året och samtidigt presentera det så att han tvingas avgå?
 
 
Visa fler inlägg