Flera funderingar inom politiken

Under den senaste tiden har nu Socialdemokraterna pratat om att eventuellt plocka bort Mp från bostadsministerposten. Enligt Värmländska Folkbladet så säger ledarskribenten följande: "Sverige behöver Miljöpartiet och en radikal grön politik, men den går att bedriva utan att partiet sitter i regeringen. Under Göran Perssons regeringstid hade Miljöpartiet stort inflytande i varje budget. Jag har hört finansministrarna Ringholm och Nuder sucka tungt över besvärliga budgetförhandlingar, men 16 gånger kom S-minoritetsregeringen överens med MP och V utan att det blev någon regeringskris."
 
Här måste jag ändå säga stopp, ja under Göran Perssons tid stödde MP och V Socialdemokraterna, men problemet var att S kunde då med deras hjälp få igenom sin politik. Samtidigt som det var många frågor som MP aldrig fick igenom. Men det handlar om att skaffa sig erfarenheter också, det handlar om att Mp måste få möjlighet att bli ett regeringsdugligt parti och får de inte detta så kommer de aldrig ingå i en regering någonsin. Att partiet precis som Vänsterpartiet kommer bara bli ett parti där man kan på verka lite grann men aldrig mer än så. Att alla förväntar sig att partiet alltid kommer bara stödrösta på vissa partier. Något som kommer att göra att Miljöpartiet tappar sin funktion till slut och förminskas till ingenting. Alla vill vara med och styra någon gång och det är också viktigt att få igenom miljöfrågorna för Miljöpartiet de gröna inte bara att få igenom några få enklare frågor. Det viktiga som Löfvén måste göra nu egentligen är att om han vill lägga beslag på bostadspolitikposten så måste han ge Miljöpartiet de gröna en annan post. Han måste våga lita på Miljöpartiet och ge dem möjligheten att slicka sina sår och repa sig. Nu har det gått ned till botten av sjön, nu kan det bara bli bättre. För Fridolin och Romsons del gäller det att rycka upp sig, göra en intern utredning inom partiet för att se till att andra ministrar som finns inte har några lik gömda i garderoben, därefter måste Miljöpartisterna helt enkelt berätta allt för Löfvén så han också är fullt medveten om vilka om några ens har några lik gömda. Det är viktigt för förtroendet men också för att man ska kunna fortsätta att regera tillsammans.
 
Annie Lööf sade dessutom i en intervju bara några dagar efter Kaplans urtåg ur regeringspolitiken följande: "Ja jag är skadeglad, Mp visar att man inte är ett regeringsdugligt parti!" Stopp Annie Lööf!
 
Var Centerpartiet ett regeringsdugligt parti första gången som de fick ingå i en regering? Har Moderaterna, Liberalerna, Centern, Kristdemokraterna och Socialdemokraterna inte genomgått en hel del kriser genom åren? Är detta inte ett typiskt inslag? Littorinaffären, Tobleroneaffären för att nämna bara två händelser som drabbat partierna de senaste åren. Media har också en ökad längtan att leta efter skandaler mot bland annat Miljöpartiet de gröna eftersom partiet aldrig har granskats i sömmarna tidigare på samma sätt. Men Miljöpartiet de gröna är inte däremot infiltrerat av muslimska aktivister eller har en dold agenda så som professorer hävdar. Sanningen är att Miljöpartiet är ett öppet parti, kanske mer öppnare än något annat. Där får alla plats och att någon gör ett tecken i bakgrunden på en bild behöver inte för den sakens skulle innebära att personen är medlem i Grön ungdom eller har någon funktion i partiet. Dessutom kanske en persons personliga åsikter också kan visas i media utan att hela partiet behöver ta ansvar för detta.
 
Jag vet att några kanske anser att Åsa Romson är ett sänke för partiet, men är man ett sänke då man är känslomässig i många uttalanden? Är fåordig, kanske inte verbal och kan alltid uttrycka sig exemplariskt? Jag skulle inte se det riktigt så, snarare bevisar det att man är en människa, att man också accepteras i ett parti och får en viktig position för den kompetens man har. Åsa har en enorm kompetens, kunskap inom miljöfrågor, hon har en gedigen utbildning på sitt CV. Det var av dessa anledningar som Åsa utsågs till Språkrör. Tanken var att Gustav Fridolin var den person som skulle möta media, precis som Maria Wetterstrand var det under sin tid med Peter Eriksson. Visst kanske vi drömmer oss tillbaka till den tid då dessa pjäser var Miljöpartiet de grönas språkrör. Men vi måste också se vilka resurser som Gustav och Åsa ändå är. Att vara ett sänke för sitt parti är för mig i alla fall att agera på ett sådant sätt som hindrar partiets utveckling och hindrar att partiet växer. Ändå så har Miljöpartiet de gröna vuxit ordentligt den senaste tiden, Partiet har dessutom fått platser på flera olika instanser i Sverige. Från Regioner till kommun och landsting och för att inte prata om regeringssammarbete med Socialdemokraterna. Är då Åsa Romson ett sänke för partiet? Hon kanske inte är lika verbal som andra, när hon pressas kanske hon inte riktigt säger orden rätt. Men hon har hjärtat på rätt ställe, vill och kan saker som inte alls har med att prata i media. Det finns ett orspråk som säger följande: Mycket prat och liten verkstad.
 
Åsa Romson kanske inte helst gärna vill prata inför media, hon vill jobba med frågor som driver utvecklingen framåt. Det ska hon ha heder för. Är det inte hon som har sett till att det gått framåt i klimatfrågorna? Är det inte hon som har tillsammans med en kollega drivit så att nya avtal slutits på högre instanser?
 
Att kalla terrordåden "Olyckor" är att förminska skriver tidningarna. Visst det är sant ur ett visst perspektiv. Men se det på ytterligare en dimension innan vi dömmer. Ser vi trafikolyckor som mindre allvarliga än en jordbävning? Om folk dör i båda är det inte lika tragiskt för de anhöriga som upplevt att sina nära och kära dör?
Är det inte en katastrof för dem som upplever att en trafikolycka berövade deras son, bror, syster, mamma, pappa, kusin eller dotter sina liv? Varför ska vi förminska dödsfall överhuvudtaget? Jag tror fortfarande att de som misst sina anhöriga ändå upplever det som en stor katastrof för dem, eller vad tror du?
 
Media har rätt göra granskningar, men man måste också kunna ifråga sätta medias agendor. Faktum är att media är den tredje största maktfaktorn i Sverige. Vi kan ju med rätta ifråga sätta regeringar, kungahuset varför då inte media. Ska detta tystas ned bara för att vi ska få lov till att fortsätta vara kompisar med dem i olika samanhang? Visst vi ska inte uttrycka oss på ett sådant sätt som förstör eller ökar på problematiken mot media. Men att klappa media medhårs eller tiga om kritik när den är befogad anser jag att det är våran fullan rätt.
 
Jag tycker att media ibland gör småsaker till stora jättar, att vissa reportrar ställer ledande frågor till politiker för att förlöjliga andra partiers ledare luktar surt och unket. Men media är inte oberoende, det spelar ingen roll vad de säger, tycker eller hävdar. Media är lika partiska som alla andra och det måste man ta med sig i sina beräkningar.
 
Så vi måste alla ta det som sägs, skrivs, och framställs i media med en nypa salt. Så länge det inte är riktiga nyheter där. För skvaller kan vi ju slänga i soptunnan eller hur?