Förföljelse av politiker inget nytt

Under de senaste åren har Åsa Romson och nu också Mehmed Kaplan fått ta dela av enorm kritik, något som inte partiet är riktigt vana vid. Men kritiken och förföljelse av politiker är inte direkt nytt. Snarare vardagsmat i politiska sammanhang.

Många av de skandaler eller affärer som har skakat Sverige är idag nästan bortglömda men mediakritiska stormar som nu drar in handlar mest om småsaker. Till exempel om målarfärg, eller middagar där några få som också befinner sig i samma lokal råkar tillhöra grupper som inte gillas av allmänheten. Dessutom plockas händelser upp som i sin tur faktiskt är så pass små att de egentligen inte egentligen gör en minister olämplig att få vara kvar som minister. Ta till exempel middagen, för Kaplans diné med över femtio gäster, svårt faktiskt att veta exakt vad alla dessa gäster har för personliga åsikter. Svårt att kolla upp exakt alla gäster om han nu inte själv var en av dem som höll i eventet förstås. Det vore samma sak faktiskt som om man betalar för att åka tåg och så visar det sig finnas grupper på tåget kanske till och med i samma kupé som är extremister. När en journalist fångar bilden på dessa människor blir någon annan automatiskt uthängd för att ha samröre. Eller för att konkretisera detta tydligare. Om någon främlingsfientlig person går fram och diskuterar vissa frågor med någon annan som inte delar åsikterna kopplas då denna person ihop med främlingsfientliga rörelser? Jag tror vi måste döma efter bevisen och inte tolka det efter våra egna tycken och smaker.

Här nedan kommer en lista som visar på att affärer inom politiska sammanhang inte är något som man ska hänga ut vissa partier för endast. Samtliga partier på något vis har drabbats av någon typ av stor negativ händelse någon gång under alla dessa år.

Så ska man nu klanka på småsaker så bör man kanske se att skandalerna inte är typiskt för ett parti utan skandalerna faktiskt drabbar samtliga partier och kanske främst dem som kommer i regeringsställning. Ingen är perfekt och man kan inte riktigt lova väljarna att detta aldrig mer kommer att upprepas.
Det är jättebra att media hittar olika saker som är allvarliga men ibland förlöjligas det hela genom att man rotar upp små saker som inträffade före en ministers inträde i en regering eller inleder en häxjakt på personer bara för att media inte tycker om vissa personer. Det är viktigt för alla läsare och deltagare som tar del av nyheterna att faktiskt vara källkritisk, nyanserad och förståndig då man läser medias synvinklar på olika situationer. Ibland kan faktiskt detta vara en ideologisk förföljelse där man gör allt för att förminska en grupp eller ett parti till något. Media är faktiskt en maktfaktor som man måste också räkna med.
 
Som läsare kan man ju stanna upp och tänka efter hur har egentligen media påverkat min syn på händelsen eller nyheterna?
 
Hur allvarligt är egentligen en målad båt, en godisbit som köptes i en affär eller ett uttalande kontra någon som skjuter, slår människor eller förminska andra grupper? Har inte förföljelsen ibland tagit helt underliga vägar där små saker blir större än en mycket allvarlig händelse? Jag kan tycka det ibland. Där hamnar det om mobbning i hög nivå mot människor som faktiskt egentligen inte har gjort några större fel. Uttalande om att den här personen är ett sänke för partiet, bör faktiskt också ses som mycket allvarliga i sådana fall.
 
Jag har bestämt mig för att inte lägga mig i det som förekommer i regeringen inte heller att dömma de partier som sitter där. De som är ansvarig bör givetvis stå för det man gör. Men att jag eller mina vänner eller någon annan som inte ens varit involverad vid det som inträffar i Stockholm bör inte hållas som ansvarig då vi inte varit delaktiga i det som inträffade.
 
Min åsikt är däremot att vi alla är människor och vi begår faktiskt fel skillnaden är att media hungrigt granskar dem som sägs vara representanter för oss. Allt som sägs och görs är i blickfånget. Problemet är att vara riksdagspolitiker måste nog vara ett av de svåraste jobben som finns. Det är både psykiskt påfrestande, det är tungt att vara en offentlig person. Privatlivet måste vara näst intill borta. Därför avundas jag inte riksdagspolitiker däremot kan man inte låta bli att beundra dem för deras intresse för att göra samhället bättre, att de tar av sin tid i sitt liv för att kämpa för frågor som de brinner för så att Sverige kan fortsätta vidare  framåt.
 
Hatdrevet mot politiker är därför för mig något som jag inte kan förstå. Varför lägga så mycket energi på att hata och tycka illa om personer, varför inte acceptera att vi faktiskt lever i en demokrati, ni som uttrycker ert hat mot en politiker lär ju knappast ha röstat på dem eller hur? Då borde man känna sig glad för sig själv att jag var en av dem som inte röstade på denna person och hoppas att nästa val kanske man får sin vilja igenom. Skulle man däremot ha röstat på personen så får man gå till sig själv, varför röstade jag på denna person? Då får man göra annorlunda till nästa gång.
 
Visst kan man bli upprörd när någon kanske begår så mycket fel att Sveriges rykte skadas något. Men kom ihåg att om något år eller två så lär nog de flesta ändå ha glömt vad som inträffade och man har då andra problem att brottas med. Så vem bryr sig om något gör ett mindre fel i dag när man ändå inte kommer ihåg det om två eller tre år?