Grön väg betyder inte alltid partiets

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga... men den gröna vägen behöver inte alltid betyda Miljöpartiets väg och vise versa. Jag har fått tyvärr det intrycket att man sätter likamedstecken mellan Mlijöpartiet de gröna och miljösatsningar.
 
Visst kan jag säga att Miljöpartiet har gjort en hel del miljösatsningar så det ska de trots allt ha eloge för. Men till exempel att inte lyssna på experter och andra som konsekvent säger att sälja ut brunkolet i Tyskland är det dummaste man kan göra. Dessutom "straffa" dem som inom partiet säger stop nu får ni tänka om känns för mig helt fel. Riksdagspolitiker tycks glömma av det faktum att Miljöpartiet är ett gräsrotsparti och nu försöker man omskapa partiet till något helt annat.
 
När jag pratar om att "straffa" medlemmar så menar jag bland annat Carl Schlyter och Walter Mutt. De höjde sina röster för att de insåg att partiet börjar bli som alla andra partier. Något som man alltså inte fick göra. Jag anser inte partiet ska komma med interna bortförklaringar till varför man gjorde som man gjorde. Bättre att erkänna att man gjorde detta för att få lugn och ro. Schlyter och Mutt är verkliga miljökämpar som bryr sig om miljön. Är det då rätt att plocka bort dem från sina positioner för att skapa lugn och ro....vänta lite.... ska man plocka bort två rutinerade pjäser för att de höjer rösten mot beslut som man tagit? Särskilt då båda personerna inte ens har varit orsak till det som hände? Bara för att få lugn och ro? Det låter lite underligt att man plockar bort två personer för att alla andra har gjort fel. Fast det kanske fanns mer bakom drapperiet som medlemmarna inte fick vetskap om?
 
En ytterligare orsak till min reaktion är just att man röstar för värdlandsavtalet och dessutom var med och utarbetade det. Ursäkta mig men låter det inte underligt? Miljöpartiet de gröna vill inte att Sverige går med i NATO men kan godkänna att gå halvvägs. Vi kan tillåta stridsplan från främmande länder landa i Sverige genom ett enda beslut i riksdagen och dessutom med kärnvapen. Ja ni hörde faktiskt rätt. För det finns en lag som säger att inga flyg eller stridsfartyg får ta med sig kärnvapen in i Sverige men samtidigt finns det en lag som säger att man inte får granska utan att man får tillstånd av det andra landets regering att gå ombord och se över om planet/fartyget har kärnvapen ombord. Med andra ord så är lagen om att man inte får ta med sig kärnvapen in i Sverige lika tunn och overksam som att man säger till ett barn att de inte får röka men gör det själv ändå i smyg, det trots att man vet att barnet ser en.
 
Sverige har genom värdlandsavtalet närmat sig ett NATO medlemskap även om vi kanske inte har en omröstning kring NATO medlemskapet så har vi ändå visat för både Putin och USA att vi vill öka vårt sammarbete med NATO. Min åsikt är att vi faktiskt hade behövt en folkomröstning för värdlandsavtalet som avgjort frågan.
 
Ska vi stå utanför måste vi också vara konsekventa och verkligen stå utanför. Det som Miljöpartiet de gröna har gjort genom värdlandsavtalet är att underlätta för de liberala att gå med i NATO. Vi vänjer oss nu att ha NATO i vår närhet. Oppinionen kommer att nu sakta men säkert gå över till att vilja bli medlemmar än att stå utanför. 
 
Miljöpartiet borde inte ha ingått i en regering, tvärtom så skulle de från början stått utanför. Med så lite procent finns det väll ingen normal människa som verkligen trodde att Miljöpartiet hade kunnat få igenom stora tunga frågor utan att tvingas förhandla bort de stora och viktigaste frågorna.  Värdlandsavtalet har faktiskt mycket med miljön att göra. Eller vad säger miljön om att man ökar en massa övningar med NATO över svenska områden för att man vill lära sig att skjuta först och fråga sedan?
 
Jag tror inte fisken i vattnet eller korna på grönbete uppskattar stridsplan på låg höjd över Vänern och Vättern.
Så där har verkligen inte Miljöpartiet valt den gröna vägen. Man har böjt sig och bockat för att man tvingas att godkänna att så är verkligheten. En av dem som sitter i toppen av partiet sade att man måste vara kall i huvud men ha ett varmt hjärta. Ja det kanske kan stämma fast jag vill nog säga att varför måste man vara kall överhuvudtaget? Kan man inte vara varm och kärleksfull? Koncekvenserna blir efter vad man handlar och handlar man på ett dåligt sätt får man också skörda det man har sått. Så enkelt är det.
 
Miljöpartiet borde ha gjort precis som Vänsterpartiet och valt att stå utanför. Nu tvingas man godkänna beslut som man aldrig annars hade godkänt bara för att inte skapa regeringskris eller bli bortpetade från makten.
Detta leder till ett nytt problem, vad händer om Alliansen vinner nästa val och vill samarbeta med Miljöpartiet?
Är det inte så tankarna går att Miljöpartiet de gröna har redan börjat sälja sin själ då kanske de är villiga att sälja mer? Risken är att de tyngre partierna nu kan använda Miljöpartiet de gröna som en nickdocka. Partiet går med på allting som det större partiet säger och tycker. Det räcker för S eller M att trycka hårdare på MP så lyder man. För vart går gränsen till Miljöpartiets tålamod?
 
Det är så det känns i alla fall. MP vill hellre framställas som ett dugligt regeringsparti än att framställas som ett riktigt miljöparti. Det bubblar givetvis i leden hos gamla och nya miljöpartister. Många har reagerat och många kommer att reagera framöver. Sedan att man för att lugna ned tonen en smula har både temainriktade kongresser och samtidigt nu också minskat antalet deligater och ombud till kongresserna visar att man mer och mer vill framställas som vilket parti som helst. Men jag tror inte detta är en rätt väg att gå. Risken är att partiet blir mer toppstyrt och därmed så måste medlemmarna bara följa med och acceptera precis allt som sägs från toppen. Eller kanske man ska lyfta fram en åsikt som en från toppen hade nyligen: "Ni ska lita på oss." Då jag frågade personen i fråga om detta inte gäller båda vägarna angående information så sade personen till svar: "Vi kan inte lita på medlemmarna." Jag blev faktiskt paff. Så vi ska lita på ledningen men medlemmarna som faktiskt kan bli valda till ledningen går inte att lita på. Vart tog vårt partis åsikt om att vi ska ha en transparent linje. Öppet diskutera frågor och dela information vägen? Jag bara undrar.
 
Det är inte en grön väg att minska diskussionerna inom Miljöpartiet och vart tog frågan om Medborgarlön vägen? När har den diskuterats på riksdagsnivå? Är det en grön väg att godkänna fler övningar rent militärt. Fler och fler börjar prata som Socialdemokrater. Detta anser jag klingar väldigt falskt.
 
Jag vet inte riktigt vad jag själv ska ställa mig i leden. Jag kommer däremot aldrig någonsin bli en medlem som bara köper något rakt av. Jag har varit godtrogen förr och kanske naiv men jag har lärt mig att så fungerar inte världen. Jag vet inte riktigt men jag har börjat titta ut genom fönstret och känt att politik är nog inte riktigt min grej. Det som hände på kongressen var enligt mina ögon en katastrof det trots att visa ur Partistyrelsen var stolta över det nya systemet för kongressen. Hörde till och med en av dem som skröt hur bra det blev vid lunschen. Jag bara undrade då och jag gör det fortfarande: hur kan man skryta över att inskränka möjligheten för medlemmar att åka på kongress och öppet engagera sig i politiken som pågår på riksdagsnivå? Tänk på alla nya medlemmar som kanske ska bli mer taggade och intresserade av att vara aktiv i Miljöpartiet. Om de inte får möjlighet att åka på en kongress för att få mer luft och känna intresset växa. Hur jäsiken kan man då räkna med att Partiet ska öka i medlemsantal och utbilda nya politiker som brinner för frågorna då?
 
Blir det inte mer bråk och tjäbbel genom att man ska slå ihop olika avdelnigar för att skicka en gemensam representant och ombud till kongressen? Finns det inte risker med att vissa avdelningar aldrig kommer att skicka någon dit men det ser ju fint ut på papperet för alla är ju representerade. Bara för att en grannkommun skickar en representant innebär det fortfarande inte att den andre kommunen då har representation. Eftersom arbetet läggs då mer på lokalavdelningar som redan har det svårt att hinna med det dagliga arbetet och dessutom inte får lön för det arbetet. Vi har nämligen ett problem, de som sitter i riksdagen lyfter en lön för arbetet inom Miljöpartiet de gröna, de som jobbar ute på lokalavdelningarna gör det inte.
 
När jag satt där och hörde skytet för jag upplevde det verkligen som skryt från personen i fråga så kändes det som om jag hamnat helt fel. Jag sade till mig själv: "Precis som Åsa Romson så har hjulet snurrat ett varv för mig. Kongressen i Karlstad var för mig min första kongress och 2016 års kongress i Karlstad kommer troligtvis vara min sista. Det började i Karlstad och avslutas i Karlstad i alla fall blir det så för mig troligtvis, mig och Åsa Romson.