Kongressen blir mer toppstyrd

Kongressen i Örebro 2015. Foto: Mikael Zetterström
 
Under 2016 röstades ett nytt system igenom på kongressen i Karlstad. Lägligt? Mitt i den stora kris som Miljöpartiet kämpade i så passade styrelsen på att få igenom sin stora fråga, omstrukturering för vilka och vem som ska skickas till kongressen 2017.

Rent spekulativt? Kanske. Men frågan kvarstår ändå om kongressens nya system är bättre eller om man bara vill ha bättre koll på den? Med andra ord toppstyrning på hög nivå. Just nu pågår arbetet kring att förändra Västra Götalands regionens ombudssystem för att matcha kongressens beslut. Med andra ord så ligger det förslag från Västra Götalands regionen att två små kommuner delar en plats med en stor kommun och betalar dessutom på kostnaden. Tanken är att därmed öka samarbetet mellan de små och de stora. Till en början kände jag att detta var inte så farligt. Men sedan insåg jag däremot hur fel det kan bli. Syftet är ju samtidigt att alla kommuner/avdelningar ska bli representerade på kongressen. Men det hade man kunnat lösa utan att ändra hela systemet. Sedan kommer man till bortförklaringarna om att det är väldigt dyrt att arrangera en kongress och att detta på så vis minskar kostnaden. Släng det argumentet i soptunnan, varför inte vara ärlig och säga som det är.

Prislappen för en kongress blir för visso lägre men för de avdelningar som inte normalt sett skickar någon till kongressen får en ökad kostnad. Visst kan man söka bidrag men om inte avdelningen är aktiv i större skala kan detta missas och glömmas bort. Det handlar om att avdelningarna får mer att göra, fler möten där man ska tillsammans gå igenom det som behandlas på en kongress. Det är inte så att vi som arbetar ideellt har den tiden. Varför ska vi betala en kongressledamot som tillhör en annan avdelning och samtidigt engagera oss i de frågor som denne ska rösta för. Risken finns att vi inte har någon som helst koll på vad denne representant ändå röstar för eller emot då han/hon åker till en kongress.

En annan risk är att nya medlemmar inte alls får blodad tand genom att man inte åker på en kongress eftersom det inte är just på en kongress som man träffar politiker på olika nivåer och skapar kontaktnätverk. Visst kan man skicka en representant till kongressen eller som man kallar det "Observatör" men kostnaden är samtidigt mycket stor och det i sin tur leder till att avdelningarna inte gör det. Många avdelningar ligger dessutom i mellanzonen. De har inte tillräckligt med inkomster för att kunna skicka någon och samtidigt för mycket pengar för att få hjälp eller bidrag från en region att göra det.

Istället för att göra om hela kongressens system och samtidigt göra det mer toppstyrt borde man granska vilka kommuner som verkligen skickar en representant eller ombud och därefter inrikta sig mot att få med de som inte kan göra det. Genom att öppna upp möjligheten för att dessa avdelningar kan vända sig till en grannavdelning som skickar någon. Då kan dessa två avdelningar föra diskussioner och komma överens om vilka beslut som ska fattas. Därigenom försvinner problemet kring att inte alla avdelningar är representerade. Dessutom kan man lägga ansvaret på regionen så att de i sin tur kan fördela ut det ansvaret till de berörda avdelningarna eftersom de har stenkoll då det gäller detta.

Om det är dyrt med en kongress kan man faktiskt lösa problemen genom att dra ned på kostnaderna. Man kan till exempel också boka hotell och genom detta pressa ned priserna för varje avdelning och region. Man kan också erbjuda enklare underhållning, mat och billigare platser där man befinner sig. Så blanda inte in kostnaden i det nya systemet som berör kongressen. Dessutom betalar alla medlemmar in pengar till riksorganisationen och då kan man också se till att alla politiker som får lön för sitt arbete inte få mer än vad man behöver.

Sanningen är att kongressen kommer att bli mer toppstyrd nu när det nya systemet kommer igång. Partiledning och styrelse har detta mål eftersom man inte vill ha fler småavdelningar som faktiskt ställer till det för organisationen. Bara i Västra Götalandsregionen så tappar man flera representanter i kongressen. Vilket gör att Stockholm och riksorganisationen får mer att säga till om än andra avdelningar. Det försvar som jag hart hört då är: "Ni har ju kunnat påverka mycket före ändringen av kongressens nya system och därför vore det bra om detta förändras!"

Varför småavdelningarna har kunnat påverka är just för att partiet ska bygga på att alla medlemmar får ha rätt att säga vad de anser är viktigt. Eller ska det framöver vara Stockholm som styr partiet? Jag beklagar men jag anser att bara ett sådant resonemang visar på att man vill ha mer toppstyrd kongress och parti.

Ett annat bevis på att man vill styra mer inom de högsta organen i partiet är behandlingen av de s k "Utbrytarna". Så fort de inte delar andras åsikter ska det bli tjafs och ilska mot dem. Är de inte inröstade i riksdagen genom folket? Kanske dags att Miljöpartiet löser konflikterna internt istället för att använda sig av media som någon form av slagträ för att bolla sina idéer?

Behandlingen av egna medlemmar och det faktum att man inte gör något åt de som verkligen strular (det finns medlemmar som skapar verkliga problem) visar på att det finns en hel del för partiet att göra.

En annan fråga som jag anser man borde göra något år utöver detta är GMO frågan, handelsavtal mellan större nationer samt ökat samarbete med NATO som till exempel avtalet som gör det möjligt för NATO stridsplan att landa på svenskt territorium. Något som faktiskt i sin tur leder till ökade utsläpp i miljön och störningar i naturen.

Det finns fortfarande andra frågor som man inte gjort några större ansträngningar att förhindra, en av dessa frågor är migrationsfrågan och flyktingfrågan. Här har man inte stått upp för det som man tidigare sagt att man ska göra. Samma sak gäller Vattenfall frågan och utförsäljningen av kolkraftverket. Här har man inte låtit kolet stanna i marken. Sedan kan man försöka hävda vad man vill men experter menar att Miljöpartiet visst hade kunnat försöka bidra till att det verkligen stannar i jorden. Men här har man släppt frågan och hävdat att man inte kan göra något.

Det är fortfarande mycket frågor som tyvärr har hamnat fel. Det som svider mest är hur man behandlar egna medlemmar och att kongressen blir mer toppstyrd genom förminskad interndemokrati. För vad händer då tre avdelningar inte kommer överens? Att två avdelningar kör över en tredje? Det är en risk som jag tror kommer att öka ju längre tid som går. Det kan leda till ökade konflikter och sprickor i partiet och jag tror inte det är något som man har tänkt på alls inom Partiorganisationen.
 
Men det har också varit goda och intressanta år. Inte minst lärorika sådana. Så jag vill tacka dem som har stöttat mig och som jag har lärt känna under årens lopp. Efter februari så lämnar jag min post som ordförande i Miljöpartiet de gröna för en mindre kommun. Politiken är nu från och med detta sedan ett avslutat kapitel.