Miljöpartiet de gröna och mina tankar

Jag anser Miljöpartiet har gjort många bra saker som man kan vara glad över. Tyvärr har tonen på Facebook och sociala medier ibland spårat ur. Det ska finnas balans i allting, problemet är bara att när man gör något bra men gör många fler saker som inte är bra då blir det svårt att hurra. Jag kan då också förstå de kritiska rösterna, jag kan förstå att folk blir förbannade.

Jag kan tänka mig att de negativa känslorna som hörs är att det egentligen handlar om olika förväntningar. Att vissa frågor är mer viktigare för vissa än andra. Det är där missnöjet kommer in i bilden. En skog kanske inte är lika viktig fråga som till exempel husbyggnation på Bromma eller en kolgruva i Tyskland. Frågorna som borde prioriteras högst halkar ned till de som inte är lika prioriterade och tvärtom. Är det kanske då konstigt att folk blir upprörda? Jag vet inte men så känner jag i alla fall att det har blivit. En känsla jag har fått den senaste tiden och som skiljer sig markant från då jag gick med 2005 var att partiet idag försöker omstrukturera sig till ett parti som liknar alla andra. En sådan omstrukturering kan både leda till positiva saker men jag är tyvärr mer övertygad om att partiets gröna själ kan få sig en ordentlig törn av denna omstrukturering. Främst eftersom denna strukturering faktiskt kan tolkas som om vi inte längre sticker ut med vår politik. Att vi dessutom kan godkänna att förlora viktiga frågor som vi länge kämpat för till förmån för att sitta i en regering bör tas allvarligt på. Är regeringensposten så viktig att vi kan sälja ut vissa viktiga frågor bara för att ingå i den? Det beror helt och hållet på vilka frågor som vi pratar om. Visst kommer vi att göra mycket gott i en regering det ska aldrig underskattas men är det värt att vi till exempel säljer ut vissa viktiga frågor? Jag är inte riktigt säker på att det är rätt väg att gå.

Efter årets kongress i Karlstad kändes det som partiet tappade mer och mer det tidigare systemet som var uppbyggt på att gräsrötterna var de som påverkade uppåt partistyrelse, partiledning och kongress. Det tycktes försvinna till förmån för att styrelsen och ledningen kommer att delge med viss information ned till gräsrötterna och att påverkan försvinner från de nedre regionerna för att inte skapa turbullens. Under kongressen röstades bland annat ett förändrat system till kongressen igenom med med hurrarop. Jag fick känslan av under kongressen i Karlstad att man försöker likna andra partier det vill säga att partistyrelsen låter informationen och besluten flöda nedåt men man lyssnar väldigt lite på gräsrötterna. Ett sådant system bidrar till att avdelningar kanske lägger ned för att de inte kan orka verka. Att man tappar medlemmar och de nya medlemmarna kanske inte riktigt känner att de kan påverka på samma sätt. Många av de gamla tappar kanske intresset att år efter år genomföra alla de saker som de ska göra. Tyvärr har jag sett att många avdelningar inte alls får aktiva medlemmar utan snarare bara passiva. Visst är varje medlem bra men om det inte finns någon som är intresserad av att engagera sig i partiet och hjälpa till riskerar avdelningen tyvärr att till slut dö ut. Själv var jag ofta i kontakt med regionen och försökte få dem till att se allvaret för den avdelning jag tillhörde. Jag belyste att vi sällan hade några medlemmar som dök upp våra gröna caféer eller våra tillställningar. Att vi bara var ett få tal som ens hjälpte till. Svaret blev att man hade liknande problem överallt och att man därför inte kan hjälpa till. Bara det visar på att partiets avdelningar sakta dör ut och att det snart bara finns representanter i de större städerna. Det är inte lätt att få aktiva medlemmar om det handlar om att göra ideellt arbete. Sedan är det skillnad om en större ort får ett visst antal procent aktiva kontra en liten avdelning eller ort med samma procent aktiva. Det kan skilja mellan 10 aktiva till endast 2. Det är därför jag jag oroar mig mycket för partiets lokala avdelningar. Vissa kanske inte kan vara verksamma inom tio år eftersom de inte får fler aktiva medlemmar. Ett problem som jag tror kommer att växa. Det är därför viktigt att partiet måste hjälpa till. Att regionen åker ut och hjälper till på plats. Denna hjälp kan faktiskt rädda en avdelning och till och med kanske få några nya medlemmar som vill engagera sig. Det handlar faktiskt om psykologisk marknadsföring. Finns det fem personer som står vid en valstuga framställs partiet mer attraktivt än om det bara finns en eller två vid stugan.
 
Ett annat problem som jag tyvärr lagt märke till vid kongresserna efter valet valt att skapa tema-kongresser för att endast ett visst antal frågor ska beröras. Även om dessa teman inte är lika viktiga som aktuella frågor så som värdlandsavtalet m.fl. så väljer man alltså teman som: "Nu bygger vi ett hållbart Sverige" med husbyggnadsteknik på agendan det trots att bostadsministern Kaplan fick avgå. Man visste inte alls om bostadsministerposten skulle tillfalla Miljöpartiet efter kongressen eller inte. Kanske var det ett sätt för Miljöpartiet att få Socialdemokraterna att inse att frågan var viktig för Miljöpartiet? Jag vet inte men faktum är att denna fråga fick ett stort fokus medan värdlandsavtalet fick noll. Detta ansåg många under kongressen var fel. Det var många som ändå infliknade under kongressen i sina utspel vad man tyckte om värdlandsavtalet och fick i bland presidiet att försöka "Tysta" ned dem. Att bygga ett hållbart Sverige kanske hade varit ett bra tema direkt efter valet 2014 men inte 2016. Värdlandsavtalet gömdes undan så att få medlemmar skulle kunna få möjlighet att lyssna på de kriska rösterna. Schlyter och Mutt fick hållas i en kyrka ett stycke bort från kongressen och fick inte föra någon debatt på kongressen om detta. Av den andledning att de troligtvis valde att ändå dyka upp på kongressen och föra diskussion vid entrén och dessutom att man röstade emot partiledning men för partiprogrammet bidrog till att de båda avsattes från sina poster. Det kändes som om värdlandsavtalet inte var så viktigt enligt partistyrelse och ledning och det trots att det är en av våra viktiga frågor då det berör NATO medlemskap på lång sikt.
 
Kolkraftsaffären är ytterligare en affär som jag oroar mig djupt över. Att vi kanske räddar en skog på Öland eller Gotland men inte kan ta ansvar att lägga ned gruvdriften av brunkol i Tyskland det trots flera aktörer som menar att det går och är juridiskt rätt känns för mig mycket skrämmande. Miljöpartiet de grönas förändring har tyvärr genomgått en skrämmande utveckling som jag tror många känner. Det var inte därför jag gick med 2005. Visst kan man glädjas åt saker som Miljöpartiet de gröna har lyckats med men dessa saker måste jämföras med vad man misslyckades genomföra. Vilka vinster har man gjort? Sedan anser jag man ska vara glad över att många lägger ned kraft och energi för att skapa ett bättre Sverige. Men jag tror att det finns sådana i varje parti. Att det bara finns sådana i Miljöpartiet de gröna är kanske lite väl att ta i. Det finns givetvis personer där som vill synas, höras, få inflytande, klättra upp för en karriärstege och få ett bra jobb där som i vilket annat parti som helst. Det är fakta och inte ett hån mot partiet. Snarare så bör man förstå att vi är alla individer och vi är alla människor som har olika intressen. Givetvis anser jag att medlemmarna gör ett bra jobb på det hela stora. Vissa engagerar sig mer än andra men tyvärr glöms de som jobbar ideellt bort i processen och tjatet om att man måste ge sitt stöd och förståelse för ledningen. En annan viktig fråga som man tyvärr inte gärna lyfter fram är att de som sitter i regering och som gör det där riktigt stora jobbet faktiskt är folkvalda och lyfter också lön för sitt arbete. De som finns i kommun och landsting jobbar i regel ideellt.
 
Problemet är att de som jobbar får lön för sitt arbete även om de arbetar lika mycket som de som engagerar sig ideellt. Jag undrar väldigt ofta varför de ideellla och fria krafterna glöms bort? Varför utsätts många av hot och otrevligheter för att en partistyrelse, språkrör, ledning gör fel? Varför måste alla gräsrötter hurra och klappa i händerna för en ledning som begår fler fel än någon annan och gräsrötterna tar emot smällar för det?
 
Jag tror att många blir arga i sociala medier för att de själva får ta emot en mängd skit på hemma plan. Någonstans måste ju man berätta hur man mår. Jag ser det då inte det som konstigt att dagens händelser också ger effekt på medlemmarna. Är det konstigt att de blir arga, ledsna och besvikna då deras förväntningar och drömmar tyvärr inte blir uppfyllda?

Ett problem som tyvärr måste påpekas med Miljöpartiet de grönas organisation är att tidigare var man duktiga på att gå med information före media rapporterade om vad som inträffat. Då hade man också fått en hel del information som ordförande eller ledare i partiet att förbereda sig för media och deras frågor. Idag hör man ingenting från ledningen och man får helt enkelt vända sig till media och hoppas att ingenting inträffar. Då Carl Schylter och Valter Mutt avsattes satte jag i halsen. Jag läste det i en nättidning att detta hade inträffat. Något mejl från organisationen eller några ansvariga hade inte kommit utan kom cirka en timme senare. Det handlar faktiskt om att vi som representanter i kommun måste få information om vad som händer så att vi kan vara representanter för partiet på lokal nivå. Man kan inte säga att: "Ni måste lita på oss för vi vet bäst."
Då jag pratade med en representant ur riksdagsgruppen så sade han till mig att vi tyvärr inte kan lita på er eftersom det snabbt går ut i media om vi pratar med representanter för partiet på lokal nivå. Visst kan man förstå inställningen men då kan de inte heller förvänta sig att vi på gräsrotsnivå litar på allt som kommer från Paritstyrelsen eller riksdagsgruppen heller.
 
Visst är det tragiskt om någon måste lita till 100% på någon som styr men att den som styr inte alls litar på dem som jobbar för dem. Tänk bara tanken att en chef inte litar på sina anställda men att de anställda måste till 100% lita på chefen. Hur skulle arbetssituationen se ut då på fabriken? En chef som går och spionerar på sina anställda och misstro allt som de anställda gör. Att ledningen i företaget tiger om viktiga informationer som berör de anställda. Till exempel om en av dem måste avgå eller lämna sitt jobb. Att de som jobbade med denne anställde inte får information om att man måste tyvärr minska arbetare. Det vore ju ett hemskt scenario eller hur? I Miljöpartiet hoppas man ju på att alla vill ju partiet väl och vore en första tanke för alla medlemmar.

Jag har varit med föreningar där ordföranden har krävt 100% lydnad och det är ingen större lyckad idé. För att skapa känslan att man är en del av ett parti måste man också våga lita på varandra och informera varandra både uppifrån och ned så att vi kan dra nytta av varandras kunskaper och få stöd då vi behöver det. Annars hur ska vi då kunna vara ett parti? Känslan annars är att ett parti blir toppstyrd och det skapar frustration särskilt för dem som inte vill ha det så. Det viktiga för Miljöpartiet de gröna att få lugn och ro, då har jag mycket  svårt att förstå varför man gör sig av med två ledande politiker som kan de områden som de väl var ordförande för. Schlyter kan EU frågorna på grund av sin långa erfarenhet och Valter kan sina. Det sägs att vissa ville se Åsa Romson kompenserad och det blev hon genom att ta över Schlyters frågor det trots att hon mig veterligen aldrig någonsin suttit i Eu-parlamentet eller har några erfarenheter kring just detta område. Att kompensera Åsa Romson som föll bort från språkrörsposten och ersatt av Isabella Lövin genom att plocka bort Schlyter känns för mig som en dålig kompensation. Undrar hur hon mår efter en sådan här situation? Har hon gott samvete efter att blivit kompenserad genom att man plockar bort en annan politiker för att denne röstade emot vissa frågor i riksdagen? Däremot glädjer jag mig ändå att två fantastiska personer så som Åsa och Pernilla får ökat ansvar. De förtjänar givetvis olika uppdrag de är vänliga och förstående. Snälla och varma som individer. Är det några som jag vill att de ska lyckas med det de gör så är det just Pernilla och Åsa. Men jag vill samtidigt också se Carl och Valter fortfarande i de uppdrag som de hade. Jag anser att man inte kan kompensera ett fel genom att begå ytterligare ett till fel. Åsa och Pernilla ska inte känna att detta ska gå ut över dem. Däremot bör dem som har gjort detta mot Carl och Valter känna att de begått något fel. För det har dem enligt min uppfattning.
 
En sista viktig negativ sak som regeringen har gått igenom är flyktingkrisen. Detta var stick i stäv med vad partiet önskade och man har också förlängt kontrollerna med ett antal månader. Detta är för mig en riktigt stor förlust samtidigt som man försöker säga att om man inte hade gjort detta så hade någon annan gjort det värre. Så kan man bara inte säga. Det gör inte situationen rättvisa för alla dem som tyvärr drabbas. Vi har inte ett ansvar att föra annans politik. Vi har ett ansvar som parti att föra vår politik. Ska vi nästa gång skrämmas att agera på ett liknande sätt i andra frågor? Till exempel vad händer med kärnkraften? Eller kolkraften? Eller något annat, NATO medlemskapen? Ska vi säga då vi blir medlemmar i NATO följande: "Hade något annat parti förhandlat oss in i NATO så hade det varit värre för vi fick åtminstone infört ett mildare avtal vilket inget annat parti hade varit intresserade av." Det är lite så Miljöpartiet de gröna tyvärr har gjort särskilt i flyktingfrågan.
 
Låt oss också bara som slutpunk gå igenom vad som det innebär med värdlandsavtalet. Det finns mycket som tyder på att vi nu ska vänja oss vid NATO och att ett medlemskap kommer inom ett antal år att diskuteras på nytt. Då kommer också motståndet minska eftersom man redan är van vid att samköra övningar. Ett problem i denna diskussion är att man då smutsar ned enormt mycket i miljön genom alla dessa samövningar. Vättern och Vänern som många Miljöpartister värnat om är inte lika viktiga eftersom vi har blivit skrämda av några kränkningar trots att det är fler NATO länder som kränker vårt territorium än Ryssland. För några år sedan var det livliga diskussioner i Västra Götaland angående övningar över Vättern och Vänern. Många Miljöpartister gick ut och demonstrerade emot övningar av våra vattendrag. Idag efter värdlandsavtalets genomförande räcker det med ett riksdagsbeslut så kan NATO få öva över våra områden utan att det gör oss något. Hur ska Ryssland se Sverige som ett neutralt land då gör affärer med NATO? Vore det inte bättre att vi gör överenskommelser med båda parter? Inte minst ur tanken att vi inte tar parti från något land. Det borde i sin tur bättra på balansen i Östersjöområdet. Baltikum är redan skyddade av NATO. De är medlemmar. Sverige behöver därför inte blanda sig in i leken men genom denna överenskommelse så har man nu gett klartecken att NATO länder får använda sig av Sverige som bas för angrepp om Ryssarna går in i Baltikum. Det i sin tur skulle alltså underlätta för NATO att attackera Ryssland. Risken däremot ökar att Ryssland då kommer att attackera Sverige på jakt efter NATO flyg som landar och startar från Svenskt territorium. I detta fallet kanske det lika gärna skulle vara bättre att gå med i NATO för att då garantera sig skydd om så sker. Därför sätter jag mig emot värdlandsavtalet eftersom detta kommer att leda till problem i framtiden om Ryssland skulle gå in i Baltikum. En annan tanke jag har är att Ryssland hotar inte Sverige. De har inget att vinna på att anfalla Sverige annat än att starta krig mellan NATO och dem själva. Något som jag har svårt att tro att Ryssland är intresserade av.
 
Då det gäller den senaste vinsten om energifrågorna så vågar jag däremot inte vare sig säga att det var en vinst eller att det var en förlust. Tyvärr så handlar detta om närmare 30 år innan vi kan säga att detta var lyckat. Tyvärr så har jag inte särskilt stort förtroende för Kristdemokraterna efter deras omsväning angående Decemberöverenskommelsen. Det är för många år för att man ska känna sig säker på om denna överrenskommelse håller ända ut. Visst bra jobbat men vad händer om KD och till exempel Moderaterna plötsligt väljer att avskaffa överrenskommelsen? Då har Miljöpartiet avskaffat en skatt som var effektiv för att få ned och bort kärnkraften samtidigt som man har gått med på att förnya 10 kärnkraftsreaktorer. Det kan bli bra och bara att få tyst på Björklund eller göra honom förbannad känns ändå rätt bra. Men som sagt var det är många år innan det kan bli en verklighet att kärnkraftverken stängs ned helt. Mycket kan hända innan dess.
 
Så jag väljer att vara försiktig och glädjas då det verkligen har inträffat att den sista reaktorn har stängts av.