På jakt efter nygamla medlemmar

Det verkar som om Miljöpartiet nu inlett en kampanj för att värva tillbaka de medlemmar som man har tappat. Men det finns ett problem med en sådan kampanj.

Jag lärde mig en sak för en tid sedan. Har man vikit av och in på en väg bör man fortsätta tills man når slutet eller så bör man backa och söka efter en annan väg.

Miljöpartiet väljer att fortsätta på samma inslagna väg samtidigt som man jagar efter de medlemmar som lämnade partiet just på grund av den inslagna vägen. Man försöker alltså äta upp kakan medan man samtidigt vill behålla den.

Detta går helt enkelt inte. Partiet måste nu istället för att söka efter nygamla medlemmar börja leta efter helt nya som uppskattar den inslagna vägen och som kan stå upp för de nya principerna. De gamla som har lämnat, lämnade partiet för just en viss orsak och rättar man inte till det så lär aldrig dessa återvända hur hårt man än tänker lägga fokus i jakten på dessa.

Det som partiet borde lägga krut på är alltså att försöka få dem som aldrig varit engagerade i partiet att börja bli aktiva. Dessa nya medlemmar blir då givetvis dem som köper den nya inslagna vägen och samtidigt stå upp för den nya politiken. Väljer en medlem att lämna beror det inte på att personen inte trivs utan helt enkelt för att denne inte tycker om den politik som förs. Med andra ord ändrar man inte politiken och de redan fattade besluten så lär dessa gamla medlemmar aldrig återvända till partiet igen.