Dags att alla tog ett ansvar

 
Har reagerat en hel del över #Metoo kampanjerna som spridits över Sverige. Jag är absolut inte en sådan person som försvarar något så fruktansvärt som ändå övergrepp innebär. Jag kämpar flitigt för jämställdhetsfrågor och anser att vi alla förtjänar en plats i samhället. Jag anser att övergrepp är en styggelse som borde bekämpas till varje pris. Själv utsattes jag för mobbning vilket jag också ser som ett övergrepp. Mobbning, misshandel och sexuella trakasserier är övergrepp.

Jag måste ändå säga att vi väldigt lätt stirrar på vilka som gör dessa övergrepp, inte varför någon gör dem eller hur vi kan förhindra brotten. Det är lätt i stridens hetta att vi glömmer av faktorerna som skapar problemen. I samma stund vill jag säga att nej det är inte bara män som begår brott.

För mycket handlar i dagens debatt om att det är männen som gör dittan och dattan. Statistiken i all ära, men faktum finns liksom vid alla andra brott ett mörkertal som vi inte känner till. Fakta i all ära, men den kan missbrukas och vinklas för att tjäna syften som vi kanske inte riktigt vet eller kan förstå.

Du kanske blir upprörd över det som jag nu skrev, självklart är det männens fel. Det är ju de som drivs mer än kvinnorna till sex och dricker redlösa mängder med sprit. Det är klart att de ska straffas, eller? 

Någon kanske menar nu att jag försvarar männen som begår dessa hemska saker, då tar ni gruvligt fel. Jag anser att alla som begår brott ska möta rättvisan och få det straff som de förtjänar. Det jag däremot försöker säga är att vi är inte konsekventa då det gäller våra åsikter.

För en tid sedan började det diskuteras invandring och då fick främlingsfientliga grupper skäll för att de ställde grupp mot grupp. Nu gör vi det igen men denna gång är det helt okej. Vi har lämnat diskussionen om Sverige och alla invandrare. Vi har slutat säga: Jag är inte rasist men... och vi har gått över till kvinnorna mot männen. Då heter det: "jag är inte emot män men..."

I nästan varje artikel handlar det om att männen ska tänka sig för, männen ska lära sig, männen ska sköta sig, straffa männen och så vidare. Vad händer när vi börjar tänka i dessa banor? Vi ställer grupp mot grupp igen och det verkliga problemet försvinner bort medan vi diskuterar vem som är skyldig och vem som är offer. Är det inte så att den ena gruppen kritiserar den andra och debatten hårdnar i ett försvarskrig? Vad hände egentligen med lösningarna? Lösningarna försvann och blev inte lika intressanta även om de borde vara det. Särskilt med tanke på att det är lösningarna som är en förutsättning till att vi ska kunna leva tillsammans i detta samhälle.

Jag är övertygad om att debattörerna menar väl, jag är övertygad om att kvinnor som berättar om sina problem genom en #Metoo kampanj på allvar har blivit utsatta för hemskheter. Det handlar inte om att säga att problemet inte existerar, det gör det verkligen och alla som säger något annat bör nog fundera vad de har för människosyn egentligen.

Det jag däremot ställer mig frågande till är: varför inruta alla i grupper? Varför detta hat mot män som grupp? Vad är det som alla tjänar på att visa hat mot någon? Undrar du om jag verkligen har blivit kränkt och vet vad jag pratar om? Ja, jag har faktiskt blivit kränkt och då pratar jag om mobbning. Jag vet vilket svart hål som omger dig när du väl drabbas, den frustration, ilska och irritation på att du inte fått vara ifred. Du får inte råda över dig själv, alltid gå omkring med en räddsla och samtidigt känna dig som ett hatat monster. Under min tid som kränkt offer så tvingades jag skriva av mig för att överleva, annars hade jag nog varit död idag. Det var mitt sätt att bearbeta min frustration, sorg och ilska. Den som läser de texter jag skrev hade nog fått mardrömmar, så svarta och mörka var texterna. 

Under alla år som polisen har verkat så har de skrivit "förövaren" i sina rapporter. kanske vore värt att tänka på när vi skriver ned våra rapporter. För ärligt talat så är brottet lika grovt mot de som har blivit utsatta oavsett vem som har varit förövaren. Oavsett om det är en man eller kvinna, oavsett det är ett barn eller föräldrar. Det är fortfarande fruktansvärt och hemskt. Det spelar ingen roll vem som har gjort det, det är något som vi inte ska tollerera.

Du som läser detta svarar säkert att jo men statistiken visar att det är mer kvinnor som blir utsatta för sådana här övergrepp än andra grupper. Ja det stämmer 97% av alla de som misstänks utsatt kvinnor för sexuella trakaserier är män, då talar vi om 10 000 fall (Uppgifter från BRÅ 2015). Men spelar det någon roll om vem som gjorde det egentligen? Är det relevant för oss annat än för den som vill ställa grupp mot grupp?

Är det inte viktigare att minska brotten så att vi kan röra oss fritt på gatorna. Jag har svårt att se lösningen på problemet bara genom att konstatera vem som har gjort det. Mår offret bättre av att veta att det är en man som begått det? Minskar eller ökar hatet mot männen om alla vet att av 10 000 brottsfall så är 97% utförda av män?

Detta påminner väldigt mycket om att vi grupperar invandrare mot svenskar, något som vi faktiskt själva är emot att göra. Vi hör ofta att vi kritiserar andra att för att ställa grupper mot grupper, varför ska vi då göra annorlunda i denna diskussion om övergrepp?
 
Vill vi inte peka ut grupper varför då benämna en grupp i sina kommentarer? Brottet är fortfarande fruktansvärt och hemskt. Är vi rädda för att allvaret och värdet minskar om vi inte pekar på en specifik grupp? Då kan jag lugna dem som tänker så, det allvarliga försvinner inte för att vi säger hen eller om vi säger förövaren istället för gruppens namn.
 
I en artikel som jag läste stod det att männen inte ens får försvara sig mot anklagelserna. Indirekt menar skribenten att: Männen får inte säga annat än att: "ja vi våldtar", vad är detta för jämstäldhet? Vad är skribenten ute efter egentligen?

Jag lovar er att om jag begår ett brott så kommer jag att erkänna att jag gjorde det, jag är en ärlig person och jag tror att många andra män är det också. Blåögd? Naiv? Ni själva avgör. Jag vet däremot ensak, det finns de där snälla och goa killarna i samhället som ni tjejer letar efter, jag lovar.

Jag tar mitt straff om jag begått ett brott. Men jag tänker aldrig erkänna ett brott som jag aldrig begått. Jag tänker heller aldrig trycka ned mig själv genom att säga att jag är man och därför våldtar jag kvinnor. Det har med sunt förnuft att göra, jag lever efter ett talesätt: "Jag behandlar andra på samma sätt som jag vill bli behandlad." Att skribenten menar att vi män måste bara acceptera att vi män är djuriska av natur, känns inte rättvist. Vad för söker skribenten i artikeln göra? Sätta grupp mot grupp? Hat löser inte hat, det skapar bara mer hat. Det viktiga vi kan göra är att försöka hitta problemen som ligger till grund för dessa brott och lösa dem. Det finns artiklar som skapar oreda och en sådan fick jag syn på en morgon. Jag satte kaffet i halsgropen. "Så länge män är män så så kommer inte #Metoo förändra ett skit.", Ja ni läste rätt (https://nyheter24.se/debatt/895736-lady-dahmer-man-hashtag-metoo).

Skribenten som skriver här menar på allvar att vi män ska förändras och bli något annat? Jag tänker inte ens kommentera detta låga och onödiga. Jag kan inte göra annat än skratta åt eländet. Den här skribenten måste blivit riktigt kränkt tidigare och känner ingenting annat än hat, hat och åter hat. Annars hade personen i fråga skrivit så. Jag tänker: så länge människor väljer att sätta grupp mot grupp kommer nog vi inte se jämställdhet så som vi alla önskar." Är det inte det så att vi vill ha ett samhälle som är jämställt? Visst förstår jag syftet med kampanjen som sådan, visst har kvinnorna tryckts ned i sina skor under decenier. Jag anser detta är fruktansvärt. Det är ett slaveri och en hemsk människosyn. Men blir det bättre av att vi fokuserar på grupperna och inte på gärningsmännen som agerar på ett så nedrigt sätt mot kvinnorna?

Vi alla ska ha rättigheten att vara som vi är så länge vi inte kränker någon annan individ. Det vi bör tänka på är att vi endast borde dömma dem som verkligen begår brotten och blanda inte in oskyldiga, för det finns sådana också. Ställ inte grupper emot varandra för då spårar allting ur. Dömmer vi individerna var och en, det är då vi kommer framåt och kan utvecklas som människor och som individer. Det är så vi skapar jämställdhet och respekt för varandra.

Jag delar åsikten om att det procentiellt kan vara mer män som begår övergrepp mot kvinnor än vise versa. Men ska verkligen debatten handla om vem som begår ett brott? Istället för hur vi ska komma till rätta med problemet?

Har läst artiklar som handlar om att barn utsätts för övergrepp av båda föräldrarna, vilket vittnar om att det är inte bara män som utsätter andra människor för kränkningar. Då mobbning också är en form av kränkning deltar kvinnor lika aktivt som män. Är detta inte lika viktigt att bekämpa?

Jag minns fortfarande slagen medan tjejerna fnissade och hejade på. Jag känner fortfarande blodet i min mun då jag sparkades in i ett plåtskåp medan flera personer hånade mig. Jag kommer fortfarande ihåg trappan och texten på sulan då jag sparkades ned från tredje våningen men sedan minns jag inte särskilt mycket mer. Det jag vet är att jag hade lätt hjärnskakning och mådde skit under flera veckor efter händelsen. Det fanns till och med en lärare som sade att han förstod varför jag blivit mobbad. Tänk att en lärare försvarar mobbarna! Den skolan har drabbats av flera fall där mobbningar förekommit. De har fått tillsägelser och varningar från skolverket vid flera tillfällen.

Mobbning, psykisk misshandel, våldtäckt, sexuella övergrepp, hån, utfrysning och mycket annat är kränkningar och övergrepp på individer. Många fall leder till självmord, är det acceptabelt? Inte ett enda djävla dugg.

Slå bort tankarna om att jag inte bryr mig eller att jag inte vet vad det hela handlar om, det gör jag och jag har också hjälpt en person som överfölls av en förövare vid en fest en gång. Jag hade inte druckit något främst för att jag skulle jobba på morgonen efter. Jag bodde i Trondheim i en hybel och hörde ljud utanför min dörr. Där såg jag händelsen och jag agerade. Jag hjälpte offret och lät personen komma in på mitt rum, själv satte jag mig vid min dator och väntade på att allting skulle lugna ned sig. Offret såg jag aldrig mer, men jag såg till att en taxi plockade upp personen och skänkte även en t-shirt till individen eftersom hens egna var nedspydd. Jag såg aldrig min t-shirt igen, men det var värt det. Särskilt då jag visste att personen kom undan. Så visst vet jag vad det handlar om, jag har sett händelsen med egna ögon. Jag skriver inte detta för att jag vill få beröm, det jag gjorde var för att jag bryr mig om de som drabbas. Jag har levt själv i ett helvete som inte ens någon kan beskriva. Jag vet och jag känner med dem som drabbas, men jag hatar inte någon. Jag försöker söka efter orsaken till varför saker inträffar inte för att beskydda eller bortförklara. Utan för att jag vill verkligen komma till rätta med problemet. Unik? Nej bara en man.

Jag ser att problemet är att vi måste försöka få bort övergreppen och mobbning. Då kan vi inte stå och skylla på varandra utan vi måste arbeta tillsammans för att skapa ett tryggare samhälle. Fokuset bör istället läggas på hur vi ska göra för att bygga ett jämställt samhälle inte på vem som förstör allting. Vi kan hitta tusentals fel på varandra men det löser absolut ingenting.

Män ska få lov att vara män lika mycket som en kvinna har rätt att få vara kvinna. Barn ska få lov att vara barn utan att kränkas. Vi är alla människor och alla förtjänar respekt, jämställdhet och ett fantastiskt liv. Livet är för kort för att vi ska bråka i en sandlåda om vem som gör rätt och vem som gör fel. Att ställa grupp mot grupp är inte det bästa svaret för att komma till rätta med ett problem. Det kan faktiskt tyvärr bli en del av problemet.
 
Visst kan också en kampanj hjälpa till så att människor får upp ögonen för ett problem men tyvärr bara för en kortare stund. Kampanjer har en tendens av att försvinna efter ett tag om det inte finns en enorm drivkraft genom frivilliga människor som fortsätter varje år att trumma på. Det är ändå värt att nämna att sådana kampanjer riskerar att bli slentriana och att vi vänjer oss vid dem. Något som i sin tur kan leda till att ingenting görs i slutändan åt dessa brott.

Det är därför viktigt att polisen ska få ökade resurser för att lösa brotten. Att vi får närpoliser som cirkulerar i våra närområden och som är lätta att nå när något håller på att inträffa. Att det finns dem som kan förebygga brott och att det finns personer som kan utreda dem så att det inte går flera år eftersom det då det redan är för sent.
 
Sedan har vi också som offer ett ansvar, inte kanske bara för oss själva men för andra. Vi måste vara starka och våga berätta för polisen om vad vi har varit med om. Det är då som möjligheterna ökar för att vi tillsammans kan fånga in och straffa förövarna oavsett vem de är eller varifrån de kommer.

Då detta är en av de viktigaste frågorna som vårt samhälle har att brottas med så anser jag att vi måste själva tänka på vad vi skriver och hur vi för debatten. Att vi istället för att ställa grupp mot grupp borde fokusera på individen som begår brotten inte vilken grupp de tillhör. Att vi använder oss av ett neutralt ord kan leda till att flera väljer att stödja den kampanj som vi vill ska stödjas. Då känner alla att vi jobbar tillsammans för ett jämlikt samhälle. Däremot att peka ut en grupp kan tyvärr ge motsatt effekt.

En kvinna skrev i en ledare på en tidning där hon undrade om inte Metoo hade gått för långt. Schyman sade att så inte var fallet. Om jag ser på de artiklar som jag läste där skribenterna skriver hata män, då vill jag nog hävda motsatsen.

Det som är bra är att regeringen har börjat lyfta frågan, de har redan på lagförslag infört vissa förändringar... Bra säger jag! Vissa regler och lagar ska införas för att skydda individerna, det är inte mer än rätt.

Däremot finns det uppenbara risker, i USA har det spårat helt ur. Där vågar inte manliga chefer längre sätta sig med en kvinna i ett kontor helt själv. Särskilt inte med en kolega eller vid en arbetsintervju med risken för att bli stämd för att hon anser hon har blivit kränkt. Risken blir om vi ska hårdra det hela att kvinnan kanske inte får jobb eller kommer upp i karriären där det finns manliga kollegor eller chefer. Hämmar det inte då jämställdheten?

I USA har unga killar börjat bli rädda för att umgås med tjejer för att de vet inte längre hur de ska vara mot dem, med risk för att kränka. Var går gränsen, när begår vi en kränkande handling? Det är här som jag låter mitt ordspråk och visdomsord komma in i bilden. "Allt vad jag vill att andra ska göra mot mig så ska jag också göra mot dem." Jag vill inte bli sårad eller sviken, jag vill inte känna mig utanför. Därför gör jag heller inte så mot andra människor. Jag vill inte höra i efterhand att någon snackar skit bakom min rygg då gör jag det heller inte mot andra. För mig handlar det om att vi ska visa respekt och prata med varandra. Ta reda på vad tycker och vad vi tänker. Bättre att fråga först innan vi handlar. Det hela handlar om kommunikation och jag anser att det vore bättre om vi kämpade sida vid sida med att skapa en bättre värld. Bekämpar brotten och dem som verkligen begår dem och inte peka ut hela grupper.

Jag ser kvinnor, barn och män som lika värda. Det spelar ingen roll var ifrån de kommer eller vem de är. Det är våra handlingar som ska bedömas och värderas inte vilka grupper vi tillhör. Jag valde inte att bli en man då jag föddes lika lite som om att en kvinna valde att bli kvinna då hon såg dagens ljus för första gången. Vi blev till och vi blev människor. Ingen är sämre än någon annan och därför vänder jag mig emot att sätta grupp mot grupp. Sedan är vi alla olika, både som män, kvinnor och barn. Vi har alla egna personligheter som ska respekteras och värnas om. Vi ska inte stöpas i en och samma form men vi ska visa respekt för varandra.
 
Jag delar uppfattningen om att kvinnor har fått kämpa i det tysta och jämställdheten måste förbättras åtskilligt. Jag skriver också under på att en kvinna ska få lika lön för sitt arbete som en man. Däremot har jag svårt att tro att det blir ordning och reda i ett klassrum om alla beskyller en grupp för det som gick fel. Lösningen handlar om att diskutera och utreda vad det var som inträffade.

Det finns också viktiga delar som vi måste börja titta närmare på och det viktigaste är att att lösa problemen genom att ställa upp för varandra innan ett brott sker. Alltså förebygga brott.

En ytterligare viktig del är att är att vi måste våga säga ifrån och hjälpa till då vi ser något inträffa. Är du på en fest? Var då inte rädd för att agera när du ser något som kan tolkas kränkande. Är du rädd för att drabbas av otrevligheter, ta då kontakt med en vakt eller en ansvarig person. Eller ring polisen, dessa personer är till för att hjälpa. 
 
Tack för ordet.